– Jag älskade att spela basket med min bästa kompis Matt på hans gårdsplan när jag var liten. Så innan jag började spela i ett lag vid sju-åtta års ålder hade jag verkligen spelat mycket på fritiden, berättar Ashleigh Brown om hur basketintresset väcktes hemma i Delaware, Ohio.
Varför föll valet på basket i en så tidig ålder?
– I USA spelade alla basket överallt, hela tiden där jag växte upp. Min pappa och mina kusiner spelade, och även min lillasyster började. Det är så pass populärt.
Hon var en stjärna i delstaten Ohio redan som ungdomsspelare och en 18-årig Brown tog sedan steget in på college. Efter fyra år fyllda av studier och basket på Miami University tog Brown examen 2010. Samma sommar kom erbjudandet om en lång flytt – till Gotland.
– Direkt efter college spelade jag amerikanska Summer League och min coach där gillade hur jag spelade, så han blev även min agent. Han hade en del kontakter i Europa och så fick jag ett erbjudande från Visby Ladies. Jag har alltid gillat förändringar och utmaningar så det kändes jättespännande att flytta till Sverige, säger Brown.
Den då 22-årige Ashleigh gjorde succé och var en av Basketligans absolut bästa spelare under sina två år på Gotland. Men Visby-sejouren skulle få ett abrupt slut vid en mycket olycklig tidpunkt. Dagarna innan slutspelet 2012 fick Brown och hennes bästa vän, Visbys superstjärna Jeannie Saunders, sparken efter en födelsedagsfest.
– En lagkamrats mobiltelefon blev stulen under festen och vi fick tag på killen som gjorde det. Han var otroligt respektlös så vi så åt honom att lämna.
Och sen anmäldes ni för misshandel?
– Ja... Jag vill egentligen inte prata om det, men jag var väldigt besviken eftersom att det som stod i tidningarna om incidenten inte stämde. Det jag kan säga är att killen var extremt full och inte visste vad han sysslade med.
Livet och basketkarriären gick vidare med spel i Göteborgslaget Kvarnby och sedermera Umeågänget Udominate, där hon 2014 drabbades av allvarliga ryggproblem. Men hon vägrade ge upp karriären och återvände till USA för specialisthjälp.
– Jag hade bestämt mig för att komma tillbaka och satte ihop ett rehabprogram. Det var tufft men jag blev till slut bra igen och hjälpte Eos (från Lund) upp i Basketligan. Det var viktigt för mig att få besluta själv när jag ville avsluta karriären.
Varför valde du att återvända till Sverige?
– Jag uppskattar lojaliteten och vänligheten. Folk tar hand om en och klubbarna betalar lönen i tid. Sverige är ”home away from home” för mig nu.
Efter många somrar som ungdomstränare i USA – och en säsong som U16-tränare i Umeå under fjolåret – värvades Brown i juli 2017 till Uppsala som ny huvudtränare för KFUM Uppsala i damettan samt assisterande coach i basketligan. Båda lagen parkerar i botten av respektive serie – men coach Brown värderar spelarnas individuella utveckling som nummer ett just nu.
– Jag jobbar med tjejernas fundament och det är verkligen två fantastiska grupper att träna. Vi vill utveckla unga kvinnor som tror på och respekterar sig själva.
Du ägnar mycket tid åt det mentala?
– Min egen framgång byggde på hängivenhet och hård träning, så det är vad jag tror på och försöker lära ut. Är du inte mentalt stark klarar du dig inte och det börjar tjejerna förstå.
29-åringen har två passioner i livet: basket och ungdomar. Därför var det inget svårt val att flytta till Uppsala.
– Jag brinner för att hjälpa människor. Och att sprida kunskap, vilket jag får göra som basketcoach och fritidspedagog på Kvarngärdesskolan.
En viss Uppsalastjärna var också högst inblandad i beslutet, berättar Brown.
– Agnes Nordström och jag klickade direkt i Udominate och är bästa vänner sedan dess, så hon är en stor anledning. Vi bodde tillsammans i Umeå och nu gör vi det igen, så att flytta hit var en ”no brainer”.
Till sist: Har du satt upp något mål för tränarkarriären?
– Jag vill vara med och skapa en vinnarkultur. Den måste finnas genom hela föreningen, från styrelsen till sista spelaren. Jag pratar mycket med Sonja (Entzenberg, Uppsalas klubbdirektör) om det och vi ska försöka bygga den kulturen i Uppsala de närmaste åren.
Sex år som heltidsproffs på svenska parkettgolv – kanske får vi se en minst lika lång Brown-era i Uppsala Basket?