Det inledande samtalet handlar om hur man uttalar namnet på Viktor Gaddefors senaste klubb. Hans italienska är rätt vass efter flera säsonger i landet.
– Ch uttalas k, fast rätt mjukt, försöker han hopplöst lära ut.
Oavsett hur det uttalas har Gaddefors lämnat italienska San Giobbe Chius. Men 31-åringen har ingen aning vad som väntar härnäst.
– Jag har varit hemma i Sverige sedan 13 juni men jag har bara haft semester. Jag har inte pratat med min agent utan det blir först i juli, säger han.
Gaddefors värvades till Italien och jumbon i andraligan med en tydlig uppgift, att hålla kvar laget. Men tyvärr föll man på målsnöret.
– Det var surt, vi förlorade den sista matchen med två bollar och det blev slutet. Hade vi vunnit den hade vi lyckats, men så är det ibland. Men generellt så gjorde hela laget ett himla bra jobb, men det räckte inte.
Senast Gaddefors var kontraktslös stängde han tidigt möjligheten för en återkomst till SBL. Så även denna gång.
– Det är en väldigt liten chans att jag är kvar i Sverige till hösten. Jag har planer att komma hem och spela i Sverige, men det blir inte den här säsongen.
Säsongen 2020/21 var Gaddefors hem till Sverige och gjorde ett gästspel vilket kan liknas med Harlem Globetrotters. Han vann pris som ligans mest värdefulla spelare, spelade flest minuter av samtliga, snittade drygt 20 poäng per match och vann dessutom, som förste svensk sedan basketligans start 1992, hela poängligan.
När du väl vänder hem till Sverige. Var hamnar du då?
– Det är nog Uppsala som gäller då. Det beror såklart på hur privatlivet ser ut, men Uppsala är hemma och dessutom är jag bra kompis med Sergi (Brugué Garcia, huvudtränare) sedan han coachade mig i Södertälje. Vi är nära vänner och det är såklart mer intressant då.
– Jag börjar komma till åren basketmässigt och jag vill ju vara på en tillräckligt bra nivå för att kunna hjälpa till, så det får inte dröja för länge. Men som sagt, det blir inte till hösten.
Gaddefors har en lång utlandskarriär bakom sig. Basketen har fått honom att representera lag från Italien, Rumänien, Frankrike, Nederländerna och Taiwan.
– Det är klart att ersättningen såklart är viktig, men framför allt handlar det om att jag vill vara i en klubb med en tränare som tror på mig. Att man sedan får vara runt och se världen är en extra grej med basketen.