Det var i slutet av januari 2001. Uppsalatalangen Fredrik Jönzén spelade basket för Oklahoma State University. Det var en helt vanlig lördagseftermiddag. Laget hade spelat bortamatch mot University of Colorado i Boulder.
En match som alla andra.
Laget hade chartrat tre flygplan för den med amerikanska mått korta flygningen. Som mellan Stockholm och Luleå, ungefär. Det var inte helt bestämt vilka som skulle sitta i de tre planen. Ett av dem var av typen Beechcraft 200 Super King Air och hade plats för åtta passagerare.
– Egentligen var det en liten hierarki när platserna i flygplanen skulle fördelas. Planet som störtade hade längre flygtid, kanske en halvtimme eller 45 minuter, och det var oftast de flesta av spelarna som åkte i de lite snabbare planen, säger Fredrik Jönzén på telefon från Kalifornien där han bor med sin familj.
De tre planen lyfte från Broomfield-Jeffco Airport i Colorado, numera Rocky Mountain Metropolitan Airport.
Ingen anade något. Det skulle vara en rutinflygning. Hem till Oklahoma för nya träningar och nya matcher.
– Det plan som jag flög med lyfte efter det plan som störtade, säger Jönzén.
Olycksplanet störtade 20 minuter efter starten från Broomfield-Jeffco i närheten av Strasburg i Colorado. Någon så kallad svart låda fanns inte på den här flygplanstypen. Långt senare konstaterades att pilotfel i kombination med förlust av elkraft orsakade kraschen, där samtliga, åtta passagerare och två piloter, omkom.
– Det låg vrakdelar överallt och det visades på alla tv-kanaler, berättade Jönzén för UNT i juli 2001, nästan ett halvår efter kraschen, när han var på tillfälligt besök hemma i Valsätra i Uppsala.
I Stillwater, där han bodde då, var det många som blev drabbade av olyckan.
– Jag ett starkt minne av när vi landade. När vi plockade ut väskorna ur planet kom en av de två piloterna fram och sade att något hade hänt med ett av de andra planen och att de blivit tvungna att landa någon annanstans. Jag minns att den andre piloten satt kvar i planet med lurarna på och pratade, säger Jönzén idag, mer än 19 år efter den tragiska olyckan.
Men just där och då, på flygplatsen när Fredrik Jönzéns plan hade landat, så var det ingen som visste att ett av de andra planen hade störtat.
– Vi skojade mest om att de inte kunde landa i Oklahoma och att de hade långt hem medan vi var framme redan.
Men det dröjde inte så lång tid förrän det tragiska beskedet kom.
– Vi spelare fick ett samtal från vår coach, som sade att vi måste åka till campen. Där fick vi veta. Det blev något sorts chocktillstånd. En spelare som jag trodde var med på det störtade planet var där, på campen. Man försökte klura ut vilka som hade flugit med planet.
Nate Fleming (Jönzéns bäste vän och rumskompis) hade omkommit.
Fredrik Jönzéns syster Catharina studerade i Colorado vid den här tiden och syskonen hade träffats tidigare under olycksdagen. På tv kunde hon höra om olyckan, att ett av de flygplan som basketlaget chartrat hade kraschat. Några detaljer fanns det dock inte.
– Jag ringde min syster och berättade att jag levde. Olyckan blev en stor händelse i hela USA och inte bara i Colorado och Oklahama, säger Fredrik Jönzén.
Hemma i Uppsala låg mamma Eva Jönzén och sov när telefonen ringde. Klockan var fyra på natten.
– Det var min äldsta dotter (Catharina) som skrek i telefonen att Fredrik är okej, Fredrik är okej. Jag fattade ingenting då men förstod ju att något hade hänt, berättar Eva Jönzén, som minns här ögonblicken mycket väl.
Det har gått mer än 19 år sedan tragedin, men den är inte glömd. Varje år hålls en ceremoni vid universitet för att minnas de människor som omkom.
Fredrik Jönzén avslutade sin basketkarriär efter säsongen 2010/11, då i Uppsala. Han blev sedan marknadsansvarig hos Uppsala Basket men är sedan länge bosatt i USA, ungefär en timmes bilresa norr om San Diego i södra delarna av Kalifornien.
Han har fru, fyra barn (2, 4, 7 och 9 år) och en hund och jobbar på ett medicinskt företag inom ortopedi.
I backspegeln: Håkan Lundh har jobbat som sportreporter på Upsala Nya Tidning sedan 1978 och gräver gärna i UNT:s arkiv. Sedan 2014 har det publicerats över 150 ”backspeglar” på UNT:s sportsidor och under vintern släpptes boken med samma namn, med tillbakablickar på idrottshistoriska händelser från Uppsala och Uppland. Läs fler delar på unt.se/sport!