Prins Daniel växte upp i den lilla gästrikeorten, men nämner du Ockelbo i sportsammanhang tänker nog de allra flesta på basketklubben.
Samma sak när det kommer till Köping där Köping Stars är huvudnumret.
Panagiotis Nikolaidis har spelat för båda klubbarna. Det var dit som basketen tog Stockholmskillen som inledde basketkarriären i Blackeberg och senare fortsatte i ligalaget JB Knights. Han drömde aldrig om NBA men väl om spel i utlandet på annat håll.
– Jag spelade i 08 Sthlm ett år och då hade vi ett jävla bra lag men vi åkte ut i semi mot Norrköping. Sen blev det Köping ett år och där träffade jag min fru (Malin). Tanken var att vi skulle gå upp i ligan med Hästen som storsponsor men det blev inte av så jag hamnade i Ockelbo. En annorlunda basketresa, säger han och fortsätter:
– NBA var nog aldrig med. Många från Balkan med min bakgrund drömde om att spela i storlag i hemlandet, i Grekland, innan man insåg sina begränsningar. Det var drömmen. Att jag spelade i de här lagen som Köping och Ockelbo var för att för mig handlade det om att hitta ett ställe att vara viktig på. Jag gillade litegrann det här att vara på ett ställe där laget och jag var viktig. Jag jagade drömmen kanske lite för länge och spelade till jag var 30. Sen gick vi (Ockelbo) i konkurs.
Det var också med Ockelbo han mötte Uppsala (då Sallén Basket) i hockeyarenan Gavlerinken i Gävle när det sattes publikrekord för klubbasket i Sverige med 7 282 åskådare. Uppsala förstörde hemmafesten lite med att avgöra i slutsekunderna.
Under hans sista år i Ockelbo fick han hoppa in som tränare en period men därefter blev det två basketfria år innan han fick en förfrågan av tidigare Uppsala- och landslagscoachen Christer Stjernborg, som bara för ett par veckor sedan blev coach i Hammarby, om han ville vara med i ett ungdomslandslag. På den vägen började tränarkarriären och "Jotti" började utbilda sig.
Efter att ha flyttat tillbaka till Köping började han träna unga spelare i division 2. Det ledde vidare till några säsonger i ligan med Eco Örebro, både som assisterande och huvudtränare. När han återvände till Köping hade de unga spelarna blivit äldre och skaffat sig erfarenhet. Resan mot toppen började. Panagiotis Nikolaidis var med och förde Stars, via spela i ettan och superettan, hela vägen upp till svenska basketligan, SBL. Där ledde han dem i ytterligare tre säsonger. Efter ett mellanår där han verkade som sportchef på ungdomssidan i den västmanländska klubben ringde telefonen från Uppsala.
Hit pendlar han varje dag till träningar och matcher sedan ett och ett halvt år tillbaka. För han bor fortfarande kvar i den västmanländska orten. Till Enköping tar han först tåget innan det blir bil resterande del. På hemvägen blir det omvänt.
– Det funkar bra. Jag har även åkt buss ibland men det har strulat mer. Lättare att tajma in tåget när man åker bil, säger han.
Sträckan Köping–Uppsala är inte särskilt lång.
Panagiotis pappa gjorde en betydligt längre för närmare 60 år sedan när han var en del av den grekiska arbetskraftsinvandringen som var stor i Sverige på 60-talet. Runt 900 000 greker uppges ha sökt sig utomlands för arbete mellan 1960 och 1970.
– Farsan kom till Småland 1965 och började jobbade på Gislaveds däckfabrik. Där tjänade han ihop pengar till en Volvo Duett. Med den åkte han ned till grekiska Makedonien och morsan (Maria) blev kär. De gifte sig och flyttade upp. Pappa sade till en början att de skulle bli kvar i två år, många tänkte nog så, men det blev lite längre ....
47-årige "Jotti" är yngst i en syskonskara av fyra. Han har tre äldre systrar.
Det grekiska arvet har präglat honom.
– Det var grekisk lördagsskola, hemspråkslärare, och åka och lära sig danser. Pappa var mer inne på det än mamma att vi skulle flytta tillbaka men Grekland blev ett bra ställe att semestra på. Man har kommit till insikt med det.
– När man var liten bilade vi alltid ner, till norra Grekland. Vi var mycket i byarna. Mina egna barn tycker att det är lite roligt men efter två tre dagar vill de chartersemestra.
I återkomsten till basketligan lyckades han inte föra Uppsala till slutspel under fjolåret. Med bara nio lag i årets serie och åtta slutspelsplatser att slåss om vågar han dock närmast lova att det blir spel efter grundseriens slut. Men det är halva säsongen kvar tills dess och det finns förbättringspotential.
Just nu står laget med fem raka segrar och tappade nyligen succéförvärvet Jeremiah Paige som var hela ligans poängmässigt bästa spelare.
Truppen var tunn redan inför säsongen och det har inte blivit mycket bättre. Nyligen åkte laget till Jämtland med bara sju spelare. Sedan dess har Paiges ersättare Sekou Sylla hunnit bli spelklar och till när svenska mästarna Norrköping kommer på besök på måndag hoppas Nikolaidis på tio tillgängliga spelare. Normalt säger han sig vilja ha 12-14 att tillgå.
– Innan vi värvade Sylla hade vi ingen naturlig avbytare till Henrik Jädersten eller Isaiah Powell, en powerforward. Vi har ändrat skepnad. Paige var en lirare som skulle ha bollen mycket. Sylla lever mycket på energi och fysikalitet och att arbetar nära korgen. Från att ha varit klena i retur och inte varit så fysiska har vi blivit mer fysiska, men kanske tappat i kreativitet. I slutet av matcher kunde vi förlita oss till Paige vilket vi haft problem med de två sista matcherna.
Panagiotis säger att Uppsala har en av ligans allra bästa svenska stommar och att hade det varit helsvenskt i ligan hade Uppsala tillhört toppen. Men nu är det inte så. Utländska importer är ett måste för att kunna hävda sig i konkurrensen i ligan. Uppsala inledde med en men har nu två. Coachen hoppas kunna förstärka med ytterligare en innan värvningsstoppet 15 februari. Men det handlar om ekonomi.
– Vi har sagt från första början att vi vill ha tre importer. Nu bytte vi en guard mot en större spelare och så vi har förhoppningar om att få in en guard så att vi kan spela den basket som jag hade hoppats på i somras. Vi vill inte äventyra ekonomin men från mitt perspektiv försöker jag jaga på dem (klubben) att hitta resurser så att vi kan få in en guard.
Den tunna truppen har gjort att träningar blivit lidande.
– Har du 7-8 spelare som kan spela tunga minuter kan du överleva några omgångar men man tömmer laget lite för tidigt och träningarna blir mest till för att återhämta sig och "rehaba", fräscha upp dem till nästa match. Under december fick vi en reaktion för att vi inte kunde träna och spela hårdare och få bättre vanor. Det är lätt att bli lite bekväm och för varje match som går tar man i lite mindre och börjar slarva lite grann. Till slut blir det en svacka, säger Uppsalacoachen.
Ekonomin har också satt stopp för organisationen runt laget. Någon sjukgymnast finns inte i förebyggande syfte utan bara att tillgå om det uppstår problem. Materialförvaltare saknas.
– Det är lite avskalat, säger "Jotti".
– Vi behöver ta några kliv som lag men framförallt som förening. Det ser inte bra ut när vi åker med sju spelare. Vi har ett division I-lag men vi har haft en strategi att vi inte vill lyfta upp killar för tidigt. Det är inte ett U23-lag som jag vill coacha. Jag kan ju inte stå här och beklaga mig när vi har jättemånga personer, styrelsefolk och andra runtomkring laget, som tar av sin tid för att vi ska kunna ha ett SBL-lag, det är jag otroligt tacksam för, men vi vill bli mer professionella.
Han är inne på andra året på ett kontakt som är på 2+1 år. Båda parterna har möjlighet att säga upp det före en viss tidpunkt. Om inte löper det där tredje året på. Ännu finns inget besked om framtiden att ge.
– Nådde vi inte slutspel första året var det inte hela världen, men i år är siktet inställt på slutspel och att försöka gå så långt som möjligt. Det är klart att vi vill drömma och större under har ju skett ... skulle vi få i en guard tycker vi att vi kan spela bra basket och utmana men hur långt det räcker vet jag inte.
– Grabbarna är i en bra ålder men medan våra konkurrenter spelar med 3-4 utländska har vi gjort det med 1,5. Skulle vi vinna på lotto och ha lika många importer som motståndarna kan vi utmana på allvar, säger Panagiotis Nikolaidis.