Vatten på isen under den varma bandyfinalen för två år sedan.
Trots utomhusis var Uppsala länge en favorit. De flesta har gillat finalstaden Uppsala – kanske mest för stämningens skull och inte för själva arenan, som är – i ärlighetens namn – oerhört sliten, för att inte säga skamfilad.
Uppsala har andats bandy under den "magiska" helgen i mars.
När finalen avgjordes på Friends Arena eller på Tele2 Arena försvann en del av bandyns själ. I Stockholm var det få som brydde sig eller ens visste om att bandyfinalerna spelades i staden.
Söderstadion med sina "löparbanor" var inte heller särskilt charmigt. Inte ens gamla Rocklunda i Västerås var någon höjdare eftersom det blev så trångt när 14 000 skulle röra sig på arenaområdet.
Studenternas var perfekt. Gott om utrymme kring isen.
Men så hände det något på det så anrika idrottsområdet vid Fyrisån. Isbädden flyttades så att huvudläktaren står lite vid sidan om själva planen. Det har byggts en väg bara några meter från isen som gör det svårt (omöjligt?) att bygga en stor långsidesläktare som tidigare. Och så har vi faciliteterna på Studenternas, som är under all kritik.
Politikerna i Uppsala verkar inte vilja ha finalen längre. På annat sätt kan jag inte tolka det.
Isen är ett eget kapitel. Fiaskot för något år sedan – när damfinalen spelades på en bedrövlig is, för att uttrycka det milt, finns i färskt minne "Jamen, säger några, det var en gång som isen var dålig. Alla de andra gångerna då?" Men i min värld spelar det ingen roll. Att isen har varit bra tidigare (vilket den inte varit alla gånger) var ingen som helst tröst för tjejerna som spelade på "mesostisen."
I Västerås är det garanterat bra is, men det är inte så att jag jublar över ABB Arena som finalarena. Det kommer att bli trångt i hallen. Det blir som på nya Studenternas (fotbollarenan) där jag och min familj i somras (Sirius mot IFK Göteborg) inte hade en chans att få en dricka och en korv under pausen. Vi gav upp, annars hade vi missat en kvart av andra halvlek. Och då var det ändå 3 400 tomma platser.
ABB Arena i Västerås kan nog svälja uppåt 10 000 åskådare, men det sämsta med den hallen är de stora pelare som skymmer en del av sikten. Samma dilemma har tv, där pelarna syns i bild när kameran riktas mot hörnen.
Uppsala är fortfarande, på många sätt, bandyns huvudstad – i alla fall historiskt sett. Men det är numera allt.