Klubbarnas kanslilokaler var placerade vid b-planens ena kortsida. I samband med ombyggnaden av Studenternas isytor kunde barackerna inte stå kvar på samma plats.
Flytten var förenat med stora kostnader enligt Uppsala Bois.
– Eftersom vår del av byggnaden var i så dåligt skick att den inte kunde flyttas blev vi tvingade att köpa nytt. Vi letade länge efter begagnade baracker och hittade till slut en i Oskarshamn, säger Per Korpås, kassör och styrelseledamot i Uppsala Bois.
Prislappen för baracken, med transport från Småland och iordningställande, var enligt Korpås 600 000 kronor.
– Lägger man på egna arbetstimmar så är man uppe i en miljon kronor om man ska sätta pengar på det, säger han.
Uppsala Bois ansökte om ett kommunalt bidrag.
– Men vi fick inget stöd alls och tycker att vi har blivit överkörda. Det var inte vi som önskade att flytta, vi blev tvingade till det. Vi har inte tjänat något på den här processen, den har bara kostat, summor som är oerhört stora för oss, säger Per Korpås.
Nu svarar Erik Löhman, projektledare på Idrott- och fritid, på kritiken:
– När föreningar arrenderar mark för att uppföra en egen lokal, som i fallet med Uppsala Bois och Unik, så är det en kostnad som föreningen bär själv. Detta gäller för alla föreningar som verkar i Uppsala och inte en kostnad som kommunen bär. Samtidigt som jag har förståelse för deras argument, som varför vägen måste gå just där deras lokaler står.
Per Korpås tycker att föreningarna har blivit illa behandlade och bollade mellan olika delar av den kommunala verksamheten.
– Vår uppfattning är att ingen känner ansvar. När man drog igång denna jätteprocess med bron över ån, vägen förbi Studenternas och flyttandet av isytorna så kan man tycka att klubbarnas kostnad var en väldigt liten del i det stora hela, men för oss är det jättestora belopp.
Erik Löhman på Idrott- och fritid:
– Min uppfattning är att vi haft en dialog med föreningarna gällande klubblokalerna inför, under och efter ombyggnationen. Kommunen har också erbjudit klubbarna att fortsatt ha sina lokaler kvar på samma plats om än ett antal meter längre bort, så jag håller inte med om att vi inte känt något ansvar utan upplever att vi har gjort det vi har kunnat inom det handlingsutrymme vi har.