Thony torkar svetten från pannan. Han är i Teneriffa och laddar batterierna efter säsongen i Ryssland och samlar tankarna inför den nya, han har ett år kvar på kontraktet. Och så ringer telefonen.
En säsong bjuder på både toppar och dalar – Thony Lindquists Dynamos mest på toppar. Laget vann under säsongen världscupen och i ligan gick det bra, hela vägen till final. Men där fick den regerande mästaren stryk mot Jenisej.
Thony tar telefonen. Det är hans assisterande tränare, gamla elitseriebekantingen Vjacheslav "Slava" Arkhipkin, som är på andra sidan luren. De har båda fått sparken.
Silver räckte inte?
– Nej. Men det var inte heller orsaken, säger Thony Lindquist.
I ryska bandyklubbar är det ofta en man, ett företag, som står bakom klubben med ett starkt kapital. I Dynamo Moskva var FSB, den ryska säkerhetstjänsten, den största sponsorn och det kom efter säsongen in en ny maktperson som tog över skutan.
– Det är en av Putins underhuggare, en av de största i ryska militären. Och som jag har förstått det nu var det så att han ville ha bort alla utländska tränare, så det var jag och en utländsk tränare från klubbens basketlag som fick stryka på foten.
Under sin tid i Ryssland hann Thony Lindquist uppleva mycket. Han fortsätter att berätta om relationen till makthavare som styrde klubbarna han har varit i, Dynamo, Vodnik och Kazan. Hur han fick en lista av krigsindustrins ledare där han själv kunde fylla i sin lista av önskespelare, bara för att se president Vladimir Putin göra nya klubbledaren till guvernör i ett annat område. Hur en klubbpresident kan låta saliven spruta efter en förlust.
Förstår du vad du har varit med om?
– Det är lite häftigt, men ruskigt samtidigt.
Men han berättar också hur han kunde koppla av på röda torget och hur stort det är att vinna guldet.
Att vinna guld med Vodnik var speciellt. Med fulla läktare i finalen.
– Det var mäktigt, som ett fullt Råsunda. Och när vi flög tillbaka till Arkhangelsk, mitt i natten, möttes vi av 3 000 människor, orkestrar och ja... Det var helt enormt, förklarar Thony Lindquist, som då var fystränare i guldlaget.
Nu har han gått från stora klubbar och höga löner – till Sirius.
Thony torkar svetten från pannan. Han har precis klippt tomten hemma i Skutskär, där allt en gång började.
Thony Lindquist är född och uppväxt i Skutskär, morfars hus låg ett stenkast från bandyplanen, och på 50-talet var Skutskär bland de stora i svensk bandy. Som femåring såg han ortens lag ta guld på Stockholms stadion 1959. Valet av sport föll sig naturligt.
I Skutskär har Thony sina smultronställen som han kunde sakna i Ryssland. Villan vid vattnet och inte minst sommarstugan. Gräsklipparen är en frizon för honom, en stund för eftertanke och planering mot nya mål. Med jobb i Sandviken på dagen, som tränare i Uppsala på kvällen, med hus, tomt och stuga att sköta får man utgå från att planeringen är ett måste. Struktur och nya klara riktlinjer är också något han ska applicera till bandyn i Uppsala.
I Sandviken var Thony Lindquist med och jobbade fram en spelidé för hela klubben. Något som räckte till SM-guld då och som kanske, indirekt, låg bakom det senaste. Han har en bestämd bild på hur framgång ska skapas även i Sirius. Och den har Sirius nappat på.
– Annars har de anställt fel tränare. Får inte jag igenom mina tankar, då blir det kollisionskurs.
När det gäller bandy är Lindquist bestämd. Och temperamentsfull, det säger han själv. Men det finns alltid två sidor av myntet. Att vara ensam med naturen, eller med en deckare på verandan är den andra sidan.
Spelidén som han tar med sig till Sirius består av kreativ bandy, med många spelare involverade.
– Vi ska stå för en bra produkt. För media, för sponsorer, för fansen. Det ska vara kul att komma till "Studan" och titta på oss.
Men han räknar med att det tar tid.
– Vi kommer nog att ta många steg framåt, för att sedan ta ett steg tillbaka och så vidare. Det är spelarna som är begränsningen, hur fort de tar in mina idéer. Det kommer att bli mycket nytt, många nya övningar för spelarna till exempel.
Men från Dynamo till Sirius. Det är stor skillnad, va?
– Det är en stor stimulans också. Jag känner en stark inspiration för att sätta in de tankar jag har om bandy i det här unga laget. Och jag känner redan att det finns en hunger i den här truppen. Jag har en grogrund för att skapa något bra.