Sirius fick stryk med 7–1 i den första kvartsfinalen (bäst av fem) mot Vetlanda och efter förlusten satt spelarna och tränarna kvar länge i omklädningsrummet. Sist av alla att lämna Studenternas var tränartrion, Oskar Robertson, Jonas Holgersson och Olle Gabrielsson.
– Ny match på onsdag, konstaterade Gabrielsson och kostade på sig ett leende.
Hur kunde det gå så illa för det formstarka Sirius?
– Under de första 30 minuterna var vi bättre än Vetlanda, men sedan kom de där tre målen på kort tid, säger Gabrielsson.
Men ska Sirius vara så känsligt för tre baklängesmål? Ni låg under med två mot Villa också.
– Man ska inte glömma att dom (Vetlanda) växer av målen de gör, säger Jonas Holgersson, varpå Oskar Robertson inflikar:
– Vi vann alla dueller (efter exempelvis lyrbollar) under den första halvtimmen men efter deras mål blev de hetare och växte.
Frågan är hur 1–7 sätter sig i spelarnas (och tränarnas också för den delen) huvuden. Påverkar resultatet i sig (alltså 1–7 och inte själva förlusten) självförtroendet?
– Inte i ett sådant här läge när vi har varit bra över en längre tid, säger Jonas Holgersson.
Faktum är att Siriusförlusten på måndagen var lagets blott tredje sedan den 8 december – och Sirius har knappast blivit ett dåligt lag på bara några dagar även om prestationen mot Vetlanda under de sista 60 minuterna måste betecknas som mycket svag, eller rentav usel.