Först som sist: Det här Arosderbyt kunde Sirius lika gärna ha vunnit trots att det slutade 8–4. Det radades upp målchanser i den sevärda andra halvleken. Om det var en "tränarmatch" ska jag låta vara osagt, men vi som satt på läktaren njöt av underhållningen.
Jag kan utan tvekan konstatera att det som Sirius visade upp i ABB Arena var något helt annat än debaclet i Lidköping. Det var bra fart, det var initiativ och det var centimeter från mål gång på gång – från båda håll.
Nu har Sirius mött seriens förmodligen två bästa lag, på bortaplan dessutom. Kan Uppsalalaget fortsätter så här så kommer poängen, det är jag övertygad om. Men det finns lömska fällor lite här och där, som på fredag när Rättvik kommer till Uppsala. Det är inte bara att hämta poäng, inte ens mot Rättvik. Jag har sett Sirius och hockeylaget Almtuna fallera när man minst anar det.
Det handlar om inställningen till matchen på fredag.
Tar Sirius med sig skridskoåkningen från VSK-matchen och blandar den med energi och vilja, då blir det seger. Något annat finns inte på kartan. Jag tycker att Sirius imponerade när man "gick för det" under andra halvlek.
En spelare som Arvid Tapper blir bara bättre och bättre, vågar mer och mer. Nu blev han målskytt igen, och det är ingen tillfällighet. Han kommer att göra många fler – sanna mina ord...
För övrigt tycker jag att Siriussupportrarna vann läktarmatchen trots bortais.