Jag var en av många som kände en viss skepsis under vårvintern.
Att Teemu Määttä skulle flytta var ingen högoddsare, men när både Jimi Heinonen och framförallt Samuel Heeger – som är en egen produkt, ganska ung också – valde att lämna Uppsala så var läget ganska så akut skulle jag vilja påstå.
Dessutom saknade Sirius en tränare just då…
Inte ens när Oskar Robertson presenterades som tränare och nyförvärven Daniel Bäck-Nirs, Stefan Kröller och Albin Thomsen skrev på så blev jag övertygad. Hur skulle alla fjolårsmål ersättas? Okej, att släppa in färre mål är ju en bra medicin, men ändå…
Det fanns dock en viktig ingrediens i det nya laget, som saknades i fjol: Balans.
Sirius var framtungt i fjol – i många matcher för framtungt. Den här truppen har en betydligt bättre balans, från liberon Sune Gustafsson till topparna Ted Bergström och Albin Thomsen.
David Thorén gjordes om till ytterhalv – och även det kändes lite konstigt, men Oskar Robertson och de andra i ledarstaben hade fingertoppskänsla ännu en gång. Thorén blir bättre och bättre. Tyngden och farten gör att han är svårstoppad.
Jag kan egentligen räkna upp alla spelare i Sirius. Det känns som om samtliga har blivit bättre.
Nils Bergström, som varit en av mina favoritspelare sedan han tog sina första skär i a-laget, lovade på skämt att han skulle göra 60–70 mål den här säsongen, men han trodde nog inte då, när pratade om alla mål han skulle göra, att det skulle bli lite av en måltorka.
Men det är just detta som är Sirius styrka den här säsongen. Nils Bergström har varit lysande – mål eller inte – och mot Hammarby lossnade även målskyttet. Han stängde matchen med 5–1 och 6–1 på två minuter i början av den andra halvleken.
Ted Haraldsson ska inte heller glömmas. Han är motorn i laget. Med sin vickande åkstil och sökande efter läckra passningar är han alltid sevärd.
Det är möjligt att några tycker att det inte var någon 1–7-match på Zinkensdamm, att det var mycket jämnare än så, särskilt om man ser till första halvlek, men Sirius hade spetsen som Hammarby saknade totalt. Det kunde ha blivit 1–10...
Sirius har kommit till toppen för att stanna. Det finns en speltrygghet och kanske framförallt en spelglädje och en trupp där alla drar åt samma håll. Nu blir det över 2 000 mot Bollnäs på torsdag...