Det var lite si och så med skärpan hos de blåsvarta. Det bjöds på en hel hög av misstag under inledningen när Sirius yrvaket gled omkring och efter de tjugotvå första minuterna önskade nog många av de tillresta Siriussupportrarna att de valt en annan dag att sluta upp bakom sitt lag.
Hammarby är hårt ansatta ekonomiskt och räddade sin elitlicens i våras tack vare betydande kapitaltillskott. Likväl har de klasspelare i sin trupp. Ted Bergström, David Pizzoni Elfving och David Jansson gav effektiviteten ett ansikte och Adam Gilljman var överallt.
När även Siriusprodukten David Thorén från nära håll kunde stöta in 4–0 var det ett mål som kunde ha dragit undan skridskorna för vilket som lag som helst.
Men inte Sirius. Inte i år.
När Sirius under förra årets annandagsmatch avfärdade Falu BS hette det att de såg ut att kunna undvika kval och kanske, kanske kunde kriga om en åttondelsfinal.
Nu är verkligheten en annan.
Nu visade elitserietabellen med all önskvärd tydlighet den scenförändring som Esa Määttäs manskap stått för i år.
Sirius hade gått från fjolårets tre segrar på tretton omgångar, till sex segrar på lika många matcher i år, och från sju poäng till fjorton.
Ni ser, ni hör, ni förstår.
Krisens knackningar bultar inte på Sirius dörr som förr, och nu finns resultat och prestationer att luta sig mot i ett allvarligt försök för att nå ett slutspel igen.
Det har ju inte heller handlat om några ruggiga ryck ut ur startblocken i Sirius segermatcher, utan det handlar om en lagmaskin som mer eller mindre bara rullar på. Och som framför allt aldrig ger upp.
Det går att säga att starten var usel och att värsta farhågorna om ett oorganiserat Sirius kördes över besannades, men det går också att säga att det var elva andra spelare som kom ut i andra halvlek efter Kalle Mårtenssons sena 4–1-reducering precis innan den första gongongen.
Målet satte tonen, och nu visade Sirius äntligen mod.
Erik Persson orsakade en straff men räddade densamma innan Sirius landslagsduo Victor Lundberg (4–2 på hörna) och Jimi Heinonen (4–3 på Nils Bergströms skridskouppvisning) såg till att skapa liv på Zinken.
Sirius var på vippen att även kvittera under slutminuterna, och reste sig verkligen ur spillrorna från den första halvtimmen. Istället för en kvittering blev de passerade i den jämna elitserietabellen av just Hammarby.
Många har viskat om att det här är Sirius bästa säsongsstart sedan ” Magnus Berglunds slutspelstid”. Och så är det.
Det är inte rättvist att jämföra årets Sirius med den magiska semifinalupplagan 2008/09 när spelare som Eskhult, Rosendahl, Roos och Mayborn fyllde läktarna på Studenternas och förändrade bilden av Uppsalaklubben.
Men resultatmässigt är årets Sirius faktiskt där och nosar. Den bilden kan inte ens en tät annandagsförlust sudda bort. Blir det däremot förlust även mot Frillesås på trettondagen kan även den här säsongsstarten förvandlas till något annat.