Säg någon Siriussupporter som inte drömmer sig tillbaka till semifinalspel och 9 000 åskådare på Studenternas. Sedan kom ett par "kvartsfinalsäsonger" innan det stora vemodet rullades in och ovan nämnda placeringar började radas upp.
Läs dem igen. Det är inte muntert någonstans. Tio tröga år. Ideliga bottenplaceringar och kvalspel där elitserieexistensen ställts på prov.
Vill vi vara snälla kan vi säga att den där niondeplatsen i fjol som nämns var någon form av vändning. Då slog man ut Broberg i åttondel för att sedan bara viftas undan av Villa. När Sirius i år först blev sjua i elitserien och sedan slog ut Vetlanda rätt enkelt för att sedan få stora Edsbyn att darra bjöd man ändå på något annat.
Och man har dessutom gjort det med ett positivt spel och publiksiffror som imponerar på alla. Det snackas om Sirius i bandy-Sverige och det borde vara hur attraktivt som helst att vilja välja spel i Uppsalaklubben framöver.
Men jag ska vara ärlig; jag trodde inte särskilt mycket på Sirius när de gick in i slutspelet. De svaga resultaten, och i flera fall svaga prestationerna, i slutomgångarna av elitseriespelet gjorde att jag trodde att de bränt sitt krut. Jag hade fel. Ordentligt fel. Blåsvart hade bara sparat sig till rätt tillfällen för att få ut max.
Till sist måste jag bara hylla Sirius sista utpost. Anton Andersson har varit helt fantastisk i de allra flesta matcher jag sett och den femte kvarten var inget undantag. Där snackar vi genombrott!