Att Sirius skulle kunna stå emot Edsbyn, eller till och med pressa det favorittyngda hemmalaget, det hade jag på känn. Men att Sirius skulle vinna i den här arenan, det hade jag inte trott.
I bilen på väg upp till Edsbyn tippade vi matchen, jag och min fotograferande dotter. Jag sade 7–3 i tron att Sirius skulle hänga med bra i början och att Edsbyn skulle punktera med ett par snabba mål på slutet. Min dotter tippade 5–6 och fick nästan helt rätt.
Sirius har hittat en stabilitet i spelet som laget inte haft på åtskilliga säsonger.
Jag har sett Sirius ligga under med 7–0 eller liknande siffror mot Sandviken – efter 30 minuter. Jag har sett enorma ras på bortaplan och jag har sett 0–13 hemma mot Edsbyn direkt efter en lysande segerinsats borta mot Broberg. Det har alltså svängt något oerhört om Sirius. Upp som en sol och ner som en pannkaka – ungefär...
Den tiden verkar vara över. Det här är ett helt annat Sirius. Okej, laget har förlorat stort någon gång, som mot Villa borta, men de enorma målrasens tid verkar vara historia.
Nu tror jag ändå att Edsbyn vänder den här matchserien och går till semifinal, mycket tack vare det omänskliga spelprogrammet där det är match varannan dag. Jag tror helt enkelt inte att Sirius kan mobilisera den energi som krävs.
Men det kommer att bli spännande. Ska vi säga 4 000 åskådare på Studenternas på söndag? Vädret ser ju ut att bli bra.