Match varannan dag (vansinnigt om ni frågar mig) mot ett lag som är betydligt mer utvilat, som slapp spela åttondelsfinal. Och ett lag som på papperet – och i tabellen – är mycket bättre än Sirius, nämligen Edsbyns IF.
Allt talade för hälsingelaget efter segern på Studenternas i söndags. Inte för att Sirius var så oerhört mycket sämre än Edsbyn, varken under första eller andra halvlek, utan för det jag just skrev: det täta matchandet.
Det måste ha varit psykologiskt tungt att förlora på hemmaplan efter bragden i fredags. Så mentalt tungt att jag trodde att Sirius skulle vika ned sig i Svenska Fönster Arena. När journalistkollegan Peter Axman innan matchen frågade vilken chans jag ger Sirius så svarade jag tio procent. Jag sade 20 procent i fredags.
Men allt detta visar bara på en sak: Att jag inte lärt mig ett dugg.
Men jag försvarar mig. Har man skrivit om Sirius de senaste – säg åtta åren – så sitter det i ryggmärgen. Sirius ska inte kunna slå ut ett lag som Edsbyn som kom trea i serien, bara tre poäng efter seriesegraren Villa Lidköping.
Så frågan är nu: Har jag blivit klokare efter det jag fick uppleva i Edsbyn på tisdagen. Svaret är ja. Fortsätter Sirius så här så kommer det att bli en femte och avgörande match i Svenska Fönster Arena på fredag.
Som sagt, det här är ett annat Sirius än det vi har sett på åtskilliga säsonger...