I pausen drog jag mig till minnes en match den 8 januari 2021. Första matchen sedan tränaren Esa Määttä fått sparken. Sirius mötte ett svårspelat Motala, som inte släppte in så många mål varken då eller nu.
Det stod 8–0 till Sirius efter 44 minuter. Osannolikt egentligen.
Men det kanske mest anmärkningsvärda var Motalas sätt att komma tillbaka. Det blev nämligen match av det hela i andra halvlek. 9–6 till sist och ändå en ganska bekväm Siriusseger, men ändå... Det var precis denna match jag satt och tänkte på i pausen när Sirius hade sju mot noll (!) mot Hammarby.
Vilka växlar ska man då dra av denna islossning? Egentligen inte mycket alls. Det är sådant som händer i bandy. Maxutdelning för Sirius i början av matchen och sedan så många chanser att 10–0 efter 45 minuter inte hade varit konstigt.
Givetvis betyder en sådan här seger mycket för ett stukat lag som Sirius, men jag trodde att vändningen mot Bollnäs (2–4 blev 6–4) nyligen skulle få effekt, men icke. Då blev det tio i baken mot Vetlanda i nästa match. Man har blivit luttrad, så kan jag kanske uttrycka mig. Men visst, det här kan ha varit en vändning för Sirius.
Egentligen har Sirius ett mycket bra lag, bättre än i fjol. På papperet i alla fall.
Men titta tabellen. Har den någonsin varit så här jämn efter Villa? Jag tror inte det. Alla slår alla och en nykomling (Gripen) som tar för sig. Det blir en rolig bandyvinter det här. Trots allt.