Spelaren med nummer två på ryggen är varken spektakulär på isen eller gör många mål. Man kan säga att han jobbar i det tysta. Han är alltid på rätt plats vid rätt tillfälle. Ungefär så.
Men han är en sjutusan till bandyspelare på sitt sätt.
Vid sidan av isen, eller när matchhetsen har lagt sig, blir han delvis en annan människa. Han bjuder på sig själv och berättar lugnt om sitt stora intresse för fåglar och om familjen. Han hyllar tiden i Sirius som den bästa i sitt långa bandyliv och han berättar om uppbrottet från Västerås SK för fem år sedan. Dessutom släpper han en nyhet.
Mer om detta senare.
Först fågelintresset, som faktiskt är något utöver det vanliga även om han inte vill kalla sig för en expert.
– Jag ska inte framhäva mig så mycket. Jag kan inte mäta mig med en riktig fågelexpert, men ett hobbyintresse är det, absolut. Vi åker några timmar i bil till träningarna, så det är alltid fint att sitta och spana efter fåglar på vägen, säger han.
Ryktet går om att Stefan Kröller antingen somnar i bilen på väg till träningen med lurar i öronen (när det är Ted Bergström som kör) eller så kollar han efter fåglar. Och nu vet vi att det där med fåglar stämmer.
Är det andra också korrekt, att du somnar?
– Det ligger lite sanning i det. Liiite.
Stefan Kröller är född i Västerås och har blivit staden trogen med undantag för två säsonger med Neftyanik från Chabarovsk i den ryska bandyligan, som ligger 1 000 mil "bilvägen" från Stockholm, inte långt från Japanska havet. Men trots att han är en ”storstadsmänniska” kan naturen vara som balsam för själen. Hans minns barndomen med glädje.
Stugan i närheten av Fagersta. Ryggsäcken, korvgrillning och pimpelfiske.
– Det är lite så jag är uppväxt. Allt från att fiska och bada och bara vare ute i skogen och härja. På vintern åkte vi skidor och pimplade.
Och så alla fåglar förstås…
– Jag tycker att fåglar är ett häftigt djur. Vi bor lite utanför Västerås och där är det ganska djurrikt och det kommer in en del havsörnar och flyger över där vi bor och man blir alltid lika fascinerad.
Någon ”fågelbakgrund” eller någon ornitolog finns inte i Kröllers familj.
– Absolut inget sånt, men vi har alltid varit ute i naturen. Vi hade en del fågelböcker i stugan när jag var liten. Man spanade med kikare efter fåglar, så intresset kommer nog därifrån.
Stugan utanför Fagersta finns för övrigt kvar.
Familjens hem ligger i Gäddeholm sydöst om Västerås. Det är bara en kilometer ned till Mälaren och badställena. En bra plats för havsörnar.
Att spana efter fåglar – och kanske fascineras av dem – kan alla göra, men därifrån till att härma deras sång och läten är steget oändligt långt. Frågan till Kröller blir ändå naturlig: kan du härma några fåglar?
– Inte som han fågelsnubben på TV4 för inte så länge sedan, så tyvärr, jag är inte där än, säger Kröller och syftar på Andreas Hansen, som lär kunna härma ett 120-tal fåglar.
En annan fantastisk ”fågelvisslare” var också Jan Lindblad, som ofta syntes på SVT på 70- och 80-talet och som spelade in några lp-skivor med fågelsång.
Det är nu – när Kröller har dissat sin förmåga att härma fåglar – som han bjuder på sig själv och säger något högst oväntat:
– Jag kanske kan bjuda på ett försök när du kommer ner till träningen…
Och jodå, vi bjöds på fågelsång. Riktigt bra sådan ska tilläggas.
Vad är det med fåglar som du blir fascinerad av? Skänker spaningarna någon slags ro?
– Jag vet inte… Men det är klart att det är rofyllt att se på fåglar. Jag minns när jag var hemma hos min farmor och farfar, där kunde man ge fåglarna mat från handen och då fick man träna på att vara blixtstilla.
Tidigare bodde Kröller nära hamnen i centrala Västerås och där stod (eller står) en stor silo där det fanns ett bo för pilgrimsfalkar.
– Vi bodde precis nedanför silon och varje dag när vi var ute med barnen kunde man se när falkarna jagade duvor. Jag tror att pilgrimsfalken är världens snabbaste fågel och den störtdyker när den jagar.
När Kröller ombeds att jämföra Sirius bandylag med en fågel är det just pilgrimsfalken. "Kanske en unghane, som attackerar från ovan. Vi har unga snabba spelare."
Han har också fått sina barn att bli fågel- och naturintresserade.
– Grabben kom hem från förskolan där han hade gjort en talgboll till fågelhuset, så det har börjat smitta av sig det här med att kolla på fåglar.
Barnen heter Frans och Falke och är 6 respektive 4 år. För övrigt ett snyggt namn på ett barn när man gillar fåglar: Falk(e).
Apropå Falke:
– Hur ska jag komma undan det här då? Du kommer att tro att jag är värsta fågelnörden, säger Kröller och skrattar och säger sedan – för att liksom tona ned fågeltemat – ”det finns ju Falcon också och inte bara falkar.”
Men knappast att sonen är döpt efter Falcon, så här kommer Kröller inte undan! Sedan är det faktiskt inte säkert att Falke är döpt efter den pilsnabba rovfågeln.
– Det var min fru som snappade upp namnet. Jag tror att det är danskt. Det är ett ganska vanligt namn i Danmark, säger Kröller, som blev känd som bandyspelare under ett annat efternamn: Edberg. Sedan tog han sin frus efternamn, Kröller. Hon är född i Sverige men kommer från Tyskland.
Fåglar i all ära, men det är bandysporten som ligger Stefan Kröller varmast om hjärtat bortsett från familjen förstås.
Det är hans fjärde säsong i Sirius efter alla år i VSK, förutom två år i Ryssland. Efter säsongen 2020/21 hade han vissa funderingar på att sluta med bandyn. Uppbrottet från VSK blev inte helt smärtfritt.
– Vi fick barnen i samma veva, så det var mycket då och jag kände att det kanske var dags att sluta när familjen började ta mer tid. Sedan tog jag ett beslut att köra vidare (i Sirius) och det har varit fantastiskt kul.
Men hur var det när du slutade i VSK?
– Vad ska jag säga? Det finns inga hard feelings idag. Men det är en förening jag tillbringat större delen av min karriär i, så det är klart att det kändes.
Ville inte VSK satsa på dig mer? Eller varför?
– Det kan bara VSK svara på, men det lät väl som att det var på ekonomiska grunder, och det är väl fine.
Men det är glömt idag?
– Ja, lite så…
Nu ska Sirius möta VSK i kvartsfinal. En match som kittlar lite extra och kanske ännu mer för Stefan Kröller.
– Jag tänker inte så mycket på VSK på det sättet längre. De här fyra åren (i Sirius) har bara runnit på. Jag har spelat i VSK en gång i tiden och har varit med om många häftiga grejer, men jag har processat det där.
Är det roligare att möta VSK än Hammarby i en kvartsfinal?
– Det är lite samma. Hammarby är häftigt på Zinken men jag möter hellre VSK än Vetlanda nere i Småland. Det är Arosderby och häftiga matcher. Jag tror att vi kommer att få mycket folk med oss till Västerås, säger Stefan Kröller och syftar på Siriussupportrarna.
”Det är fantastiskt kul med bandyn,” sade Kröller nyss.
Upplever han sin bästa tid som bandyspelare nu som 36-åring? Trots alla landskamper och gulden med VSK?
Frågan är motiverad och får också ett svar – som innehåller två sidor. Och ett av svaren är en nyhet och rentav av en liten ”bomb.”
– Ja, jag tror det, säger han om ”bästa bandytiden” – men tillägger sedan:
– Det är min sista säsong… Alla i Sirius vet att jag har bestämt mig för att sluta spela, så det blir mitt sista slutspel.
Någon övertalning från Sirius kommer inte att förändra hans beslut den här gången – och något spel i en lägre division i Västerås lär det inte heller bli.
– Nej, jag lägger av helt. Det har jag tänkt i alla fall. Det finns säkert nya utmaningar.
… som tränare, sportchef eller klubbchef? Kanske i Sirius?
– Det låter lockande, säger Kröller med ett skratt. Men… nej, jag vet inte. Det är en bra fråga. Jag vet inte i dagsläget hur det ser ut. Så här: jag stänger inga dörrar från att fortsätta med bandyn på något sätt, men i vilken omfattning och hur det kommer att se ut vet jag inte idag. Jag är inte färdig med bandyn, men ibland behöver man lite tid för att landa.
Sedan säger Kröller något som kittlar litegrann:
– Jag tycker att det är ett roligt projekt som vi i Sirius körde igång med för fyra år sedan, eller kanske fem eller sex år, när Jimmy (Helmersson, dåvarande klubbchefen) med flera tog det här laget från kval till att bli topp 4. Det här är inte slutet för Sirius, jag tror att det är början på någonting…
Till sist: Har ni någon chans mot VSK?
– Ja, det är klart att vi har. Det är en ganska öppen matchserie, men kanske lite fördel för VSK i vissa lägen.