Förra säsongen blev något av en besvikelse för Erik Pettersson. Först förlorade hans klubb Sandvikens AIK SM-guldet till Västerås i en sevärd final i Tele2 Arena. Sedan tvingades han tacka nej till VM i Ryssland på grund av smärtor i handleden. Än i dag vet man inte riktigt vad problemen beror på.
– Vi misstänkte att det var reumatism, det finns i släkten, men har inte fått det bekräftat. Om det inte är reumatism så undrar man ju vad det egentligen är.
Att ha ont i handlederna är nog bland det värsta som kan drabba en skarpskytt i bandy.
– Det var mycket smärta och jag kände mig skör. Men nu mår jag jättebra. Jag har fått mediciner om smärtorna skulle komma tillbaka och det gör att jag känner mig trygg.
Han hade kanske kunnat spela VM om han inte samtidigt drabbats av en influensa som däckade honom i tio dagar.
– Det var otroligt tråkigt att inte kunna vara med. Jag låg hemma och tyckte synd om mig själv. Det var ett häftigt VM med bra tryck på läktarna.
Från sjuksängen fick han se sina svenska lagkamrater tappa en 3–1-ledning med sju minuter kvar att spela.
– Jag tror att de tänkte för mycket på att försvara ledningen och spela på resultatet. Det håller ibland men inte den här gången.
Erik Pettersson och anfallskollegan i Sandviken Patrik Nilsson, också han uppväxt i Söderfors, gjorde osannolika 116 mål tillsammans i elitserien förra säsongen. Till den här säsongen får de åter sällskap av målsprutan Christoffer Edlund som återvänder efter en sejour i Ryssland. Det ger förutsättningar för en målfest utöver det vanliga.
– Vi kommer att göra väldigt många mål i år också. Men det gäller att få ihop det, att vi unnar varandra att göra mål och spela bra.
Att någon av dem ska ta steget ned till en mer framspelande position är inte aktuellt.
– Vi kommer att ha de roller som vi alltid haft. Vi kommer nog att vara på isen så mycket som möjligt alla tre, det handlar ju om att vinna matcher.
Sandviken kommer att få bära på favoritskapet stundande säsong. Erik Pettersson tror att Västerås blir en tuff utmanare trots förlusten av spelgeniet Johan Esplund.
– Västerås är skridskoskickliga och bra som lag. Jag tror att Villa, Hammarby och Bollnäs också blir att räkna med. Det handlar om 4–5 lag som kan vara med och fightas om guldet.
Sirius kommer däremot att få det tufft, spår Erik.
– Det känns som de tappar lite för varje säsong. Det är tråkigt för Uppsala är verkligen en bandystad.
Det kunde dock ha blivit Sirius i stället för Sandviken för nordupplänningen.
– Vi pratade om att jag skulle gå bandygymnasiet i Uppsala och tyckte att det var en bra lösning. Om jag inte valt bandygymnasiet i Sandviken hade det nog blivit Uppsala, säger Erik och berättar att Sirius varit på honom för att försöka locka honom till klubben.
Det lär inte hända. Erik Pettersson har fått flera kontraktsförslag från ryska klubbar, precis som många andra svenska bandyspelare.
– Att spela i Ryssland är något jag drömt om. Det är den bästa ligan och mycket publik på matcherna. Det är ett annat liv och man tränar som ishockey- och fotbollsstjärnorna gör.
Han vill inte med bestämdhet säga att det blir Ryssland efter den här säsongen – just nu är det Sandviken som gäller till hundra procent – men mycket talar för att 20-åringen då känner sig mogen att ta steget österut.
– Jag känner sug efter äventyret, att testa mig själv och se om jag klarar av det.
Han växte upp på bandygatan Konvaljevägen i Söderfors, där bröderna Patrik och Mikael Nilsson bodde ett par hus bort på vägen. Pappa Håkan spelade i Sandviken och farfar spelade också på högsta nivå i bland annat Skutskär. Att det blev bandy för Erik föll sig ganska naturligt.
– Ett tag tvekade jag mellan bandy och fotboll. Men jag slutade med fotbollen i 15–16-årsåldern. Pappa var tränare i Sandviken och jag började spela i klubben. Innerst inne visst jag nog alltid att det skulle bli bandy för min del.
Från hemmet i Söderfors till Bruksvallen tog det någon minut att cykla, en perfekt miljö för en ung kille som vill bli bra på sin sport.
– Vi var utomhus nästan hela tiden på fritiden. Allt kretsade kring bandy och andra idrotter, säger Erik Pettersson som tycker att det är synd att spontanidrotten är på väg att försvinna.
Han åker ned till Söderfors någon gång i månaden.
– Min syster och hennes kille bor där. De har fått en dotter som jag är gudfar till, säger han inte utan stolthet.
Eftersom vi sitter inne i den mäktiga Göransson Arena i Sandviken och pratar bandy kommer frågan om hall eller inte upp.
– Man blir jättebortskämd med att kunna träna och spela i en sådan här hall. Det är helt andra förutsättningar och man kan alltid träna på det man vill, säger Erik som dock efterlyser trycket runt bandyfinalen som infann sig när finalen spelades i Uppsala.
peter.frisberg@unt.se018-478 12 78