Cykeln är Anton Anderssons mesta transportmedel. "Jag cyklar 320 dagar om året," säger han. Han hat körtkort men totalt ointresserad av bilar.
Det sägs att Anton Andersson skulle vinna Jeopardy om han fick chansen, men själv ligger han lågt och skrattar bort det faktum att det finns folk i hans (bandy)närhet som har höga tankar om hans allmänkunskaper.
Att han tog lärarexamen förra året är dock ett faktum.
Att han är en av Sveriges bästa bandymålvakter likaså.
Det är svårt att släppa det där med Jeopardy och ett lätt skratt av Anton Andersson är inget riktigt svar, så frågan tål att upprepas – och då förväntas ett svar, eller i alla fall en teori om saken.
– Det tror jag inte, säger han utan att skratta den här gången. Frågesport är kul när man känner att man kan saker. Och det är kul att lära sig nya saker, men Jeopardy? Jag vet förstås vad det är, men jag har faktiskt inte sett programmet så många gånger. Men oavsett vilken frågesport det är så är alla deltagare så duktiga.
Anton Andersson avslöjar att På Spåret är favoriten – frågesportens Rolls Royce om man så vill.
Han är inte den som framhäver sig själv, det märks tydligt. Åtminstone när det gäller allmänkunskap. Han är rentav lite blygsam och slår oftast på ett litet leende när han får beröm. Med leendet påkopplat blir det liksom lite avväpnande, eller avslappnat, och då förändras känsloläget på ett sätt som rentav kan leda in samtalet på ett annat ämne.
Men det där med Tage Erlander är så oväntat att Andersson inte ges möjligheten att glida undan – och det gör han inte heller. Det märks att ämnet ligger honom varmt om hjärtat. Om detta talar han gärna och länge.
– Jag såg en SVT-dokumentär om Erlander för några år sedan och tyckte att det var så intressant att jag köpte en bok av historikern Dick Harrysson, "Jag har ingen vilja till makt." Efterkrigstidens Sverige och folkhemmet, det intresserar mig, men också Tage Erlander för den person han var, den som suttit längst (vid makten) i ett demokratiskt land.
Givetvis kan Anton Andersson rabbla årtal när det kommer till Erlander, men årtalen är inte själva poängen.
– Det var inte makten i sig som var viktigast för honom. Han ville åstadkomma förändring. När Socialdemokraterna gjorde sitt bästa val någonsin (över 50 procent 1968) så avgick Erlander. Det kännetecknar storhet och inte en strävan efter makt.
Men nog om Sveriges statsminister mellan 1946 och 1969. Nu blir det kungligheter i stället...
Tage Erlander på bandyfinalen 1970 mellan Örebro och Karlstad-Göta. ÖSK:s lagkapten Hans Nordin med pokalen.
Det är nämligen föga oväntat att det är historia som är ett av Anderssons favoritämnen. När han gick i trean (eller fyran) fick han en bok av farfar: "Sveriges monarker." Den lästes om och om igen. Allt fastnade i det Anderssonska minnet. När han får en snabbfråga om "dold talang" – publicerad på UNT-sportens Instagramkonto – svarar han blixtsnabbt: Minnet.
Nu är den dolda talangen avslöjad och således är den inte så dold längre.
– Jag fastnade för årtal, som födelseår, dödsår och år på tronen. Allt sådant, säger han och syftar på boken han fick av farfar.
Hur många kungar och drottningar kan du rabbla upp i ordningsföljd?
– Från Gustav Vasa och framåt har jag någorlunda koll, säger han och antyder att det är mer än så, att han faktiskt har koll på namn och regentlängder mycket tidigare än Gustav Vasa. Kanske blygheten – och det där lilla skrattet – får honom att bromsa sig själv ytterligare en gång.
Det är inte bara årtalen kring monarkerna som Andersson kan briljera med utan även livshistorier som omgärdat de höga herrarna, som det oftast varit. Här är ju kvinnor i tydlig minoritet.
Kung Gustav V begravning 1950. Först går nye kungen, Gustav IV Adolf. Siriusmålvakten Anton Andersson vet det mesta om svenska monarker.
Men nu släpper vi kungligheterna och kommer till ett viktigt ämne: Den svenska skolan.
Anton Andersson har jobbat som lärare i ett år och har skaffat sig viss kunskap. En del åsikter kanske han behåller för sig själv när det gäller skolan, men vissa saker är han öppen med.
Har lärarna för lite befogenheter? Nyligen blev höjdhoppslegendaren Stefan Holm anmäld efter att ha tagit tag i en elev.
– Jomen, det kan jag väl ända tycka. Det är en jättesvår fråga. Utbildningen ska vara relationsbyggande, men ibland uppstår situationer och jag har förståelse för de som vill se större befogenheter. Men ord är ändå bästa metoden.
Finns det något kunskapsområde, eller skolämne, där du betraktar dig själv som "skitdålig?"
– Egentligen alla naturämnen (t ex kemi och fysik), där är jag ganska ointresserad. Historia har varit mitt favoritämne sedan jag var 8–9 år.
Tage Erlander, kungligheter och den svenska skolan. Tråkiga ämnen? Kanske, men vänta bara...
Anton Andersson i landslagsdressen efter en seger mot Finland i början av förra året. Han gjorde en väldigt bra seriesäsong i Sirius 2023/24.
Vad sägs om lite bandy? Vad skulle Anton Andersson göra om Sveriges bästa lag, Villa Lidköping, vill värva honom?
– Svår fråga... Jag trivs bra i Uppsala och i Sirius men Villa är en stor och framgångsrik förening. Nu är jag kär i Sirius som förening och i Uppsala som stad och det späds på ytterligare av att vi (laget) tar kliv för varje år som går.
Vad skulle du helst göra: Vansbrosimningen, Vasaloppet eller Vätternrundan?
– Vatten och cykel... herregud! Jag var i Åre på skidresa och tyckte att det gick hyfsat (utförsåkning) för att vara nybörjare, men Nisse (Bergström, lagkamraten) skrattade åt mig. Så skidor går bort. Jag är bättre på att bada än att simma och cyklar gör jag 320 dagar om året, så det får väl bli Vätternrundan.
Om du skulle målvaktsjobb och hade fyra sporter att välja på: ishockey, fotboll, handboll och innebandy, vad blir det?
– Inte hockey i alla fall. Och inte innebandy heller. Fotboll är ju roligast, men jag kanske skulle vara bättre i handboll, som påminner lite om bandy, att jobba med (skott)vinklar och så.
Varför inte innebandy?
– Jag såg SM-finalen nyligen och det svischar bara till när de skjuter. Nä, det blir handboll. Det känns läckert med mjukisdress!
Anton Andersson och Moa Hoflin hemma i Uppsala. Flickvännen avslöjar en del saker om Siriusmålvakten, som har blivit lite av en publikfavorit på Studenternas. Håller Andersson med om flickvännens påståenden?
Vi lämnar idrotten och testar Anton Andersson med samvetsfråga. Den handlar i alla fall indirekt om miljön.
Om du fick en bil att behålla i några år (alltså inte sälja direkt) skulle du nog tacka ja. Men om valet står mellan en helelektrisk Kia EV6 och en Porsche 911 turbo med 650 hästar som drar uppåt 1,5 liter milen och som kostar typ 2,5 miljoner?
(Det visar sig att bilfrågan i ett avseende är totalt onödig, till artikelförfattarens stora sorg.)
– Det där (bilar) är jag fruktansvärt ointresserad av. Och en Porsche? Där skulle jag känna mig helt felplacerad. Är det en cabriolet? (och ja, det skulle det kunna vara). Tänk dig mig på Kungsgatan med solbrillor och med armen på dörrkanten i en Porsche. Nej, det skulle inte funka så bra. Det får bli den där andra bilen, hur ser den ut?
Anton Andersson firar Sirius seger mot Hammarby på Zinkensdamms IP i Stockholm. Det blev en hel del firande den gångna säsongen när Sirius gick direkt till kvartsfinal.
Det är nu som flickvännen Moa Hoflin gör entré i artikeln. Det finns nämligen en kanske lite långsökt koppling mellan ointresserat för bilar och det kommande ämnet.
– Anton och jag är olika som personer. Om han inte vet hur han ska lösa saker så fastnar han, säger Moa..
Det finns ett exempel på detta:
– När hans diskmaskin gick sönder för något år sedan (han bodde i egen lägenhet då) och den skulle bytas så blev det inte något gjort på en månad. Han diskade hellre för hand, för det var enklare. Till slut fick hans pappa komma och byta den…..
Man skulle kunna tänka sig att Anton väljer att försvara sig från Moas avslöjande och påstå att "detta har aldrig hänt." Men så är det inte. Han bekräftar allt.
– Jag kan inte laga någonting när det har gått sönder. Jag är väldigt ohändig och vet inte hur jag ska gå till väga. Jag är inte så jättebra på att ta tag i det heller. Jag måste ha en tydlig plan...
Men frågan är om han bara tror att han inte kan.
– Så är det oftast. Han vet inte var han ska börja, men tar jag första steget så löser han det, säger Moa, som poängterar att hon har en helt annan ingångspunkt:
– Jag har inte så stort tålamod och vill att saker ska ske snabbt så att det löser sig på en gång, lite väl snabbt kanske. Anton är lite långsam så vi möts i mitten någonstans och då blir det bra. Vi kompletterar varann bra.
Anton nickar instämmande ännu en gång när han får höra vad flickvännen har sagt – eller ska vi säga avslöjat? – om honom.
– Jag tror att jag är en lugn person, men jag kan bli irriterad men då är mest riktat mot mig själv.
Avslappnat och så långt från bandyisen man kan komma. Anton Andersson på gräset utanför bostaden i Uppsala.
Moa Hoflin jobbar som flygvärdinna på Finnair och är egentligen inte så sportintresserad, men när det passar med hennes arbete så står hon gärna på Studenternas läktare och ser sin sambo lira bandy – och nu kommer nästa avslöjande, om än inte i klass med diskmaskinen tidigare.
– Om jag inte har sett matchen så vet jag direkt när han kliver innanför dörren hur det har gått. När Sirius har vunnit kommer han hem med jättemycket energi och humöret är på topp. Har han förlorat så är han sur, eller kanske inte sur, han är mest besviken på sig själv.
Även på den här punkten är Anton rörande överens med Moa.
– Har vi förlorat går det inte ut över någon annan. Det är mig själv jag är besviken på, säger han.
Dags för segersång från supportrarna på Zinkensdamm i Stockholm. Sirius har slagit Hammarby och det är Anton Andersson som drar igång det hela.
Till sist: Moa och Anton kom nyligen hem från en veckas semester i Japan tillsammans med Siriusspelaren Nils Bergström och hans flickvän, Wilma.
– Japan var fascinerande på många sätt, som att se alla människor stå på led vid tunnelbanan och vänta på sin tur. Det hade varit en dröm i matsalen i skolan.
Varför Japan?
– Jag och Moa pratade om det i höstas. Japan lät häftigt, och så hängde Nisse och hans tjej med.
I höst och vinter ska Anton Andersson försöka behålla sin landslagsplats och helst spela semifinal (minst) med Sirius. Det är inte konstigt att 25-åringen är en publikfavorit bland supportrarna. Nye Siriustränaren Jesper Larsson vet att han har en av landets bästa målvakter.
Under pergolan på gården utanför lägenheten i centrala Uppsala. Bara stenkast härifrån bor lagkamraten i Sirius, Nils Bergström.