Jag ska inte höja Sirius till skyarna, men att insatsen på Motala Isstadion var bra kan man sannerligen inte bortse från. Under matchen skrev jag en direktrapport, alltså refererade allt av intresse som hände under spelet. Plötsligt kom jag på att jag inte hade skrivit om en enda målchans för Motala på säkert en kvart – eller betydligt längre än så.
Det var alltså defensiven som imponerade i Sirius.
I presshytten hördes rutinerade bandyrävar prata om det fina försvarsspelet från Uppsalalaget – och så var det. Motala kom helt enkelt inte igenom, och fick mest förlita sig på hörnor.
Trots att Sirius höll Motala mest på utsidan så skapade laget faktiskt en del farligheter. Det spelas aldrig en bandymatch på den här nivån utan att det blir målchanser, sedan får försvarsspelet vara hur bra som helst. Men – och det är dit och jag vill komma – Sirius hade en målvakt som tog i princip allt. Anton Andersson får ett högt betyg.
Siriussegern kom utan två så bra spelare som Tobias Nyberg och Noa Djäkner. Båda var sjuka och det är oklart om de kan spela på onsdag i Uppsala, men tränaren Oskar Robertson var optimistisk när det gällde Nyberg.
Nu klev andra spelare fram i stället, inte minst Arvid Tapper, som gjorde två mål. Men försvaret, med Stefan Kröller och Sune Gustafsson i spetsen, måste också hyllas. Men, som sagt, det här var bara en match i slutspelet. Mycket kan återstå...