Det här var säsongens bottennapp av Sirius, utan tvekan. Visserligen skapade Sirius väldigt lite även mot Vänersborg (2–4) men det var ett annat motstånd.
Jag gjorde en notering efter första halvlek: Inte en enda riktig målchans. Knappast ett enda ordentligt anfall.
Dessutom var felpassen och bolltappen oändliga. Det var länge sedan jag såg ett Siriuslag med så många felpassningar på så kort tid. Det blev bättre i andra halvlek, men bra var det verkligen inte.
Nu var Frillesås bra. Man täppte till ordentligt och var ganska vassa när man fick chansen att ställa om. Men det är inte hela sanningen bakom resultatet. Sirius gjorde en ytterst blek insats.
Det var som natt och dag jämfört med många (alla?) matcher den här säsongen. Det var ju trots allt inte Sandviken man mötte, eller Hammarby, eller Broberg. Det var Frillesås.
Det är en sak att förlora, det kan man göra, men man kan förlora på olika sätt. Det här var som att se Sirius i kvalet mot Lidköping förra säsongen. Ingenting stämde.
Min favoritspelare Nils Bergström hade inte mycket rätt den här aftonen. Dessutom blev han utvisad och det händer inte många gånger. Massor av felpass.
Okej, det kanske fanns energi i laget men det syntes inte från läktarhåll. Ted Bergström, som varit en dominant tidigare, hade så få åkningar att jag undrade om han var med.
Det finns så mycket potential i det här laget men med den här insatsen som måttstock kan alla Siriussupportrar glömma allt vad slutspel heter.
Men den nya tränartrion med Olle Gabrielsson i spetsen har ju nyligen kommit in i laget, så några fler chanser ska väl de och spelarna få.