Han spelade hela sex finaler i Hammarbytröjan, men vann inte en enda gång. Nu har hans gamla lag finalchans om man vinner fredagens hemmamatch mot Sandviken på "Zinken".
– Visst har jag fortfarande känslor för klubben, säger Andreas Eskhult.
– Jag var på plats under kvartsfinalen mot Vetlanda och det var väl första gången jag kände med klubben på riktigt igen.
Hur ser du på Hammarbys chans till finalplatsen?
– Den ser bra ut. Sandviken kör lite mer finlir men Hammarby är tyngre, starkare. Vi slog faktiskt ut Sandviken när jag spelade för Hammarby en gång i tiden.
När det kommer till det egna troféskåpet ekar det tomt med troféer från Eskhults sex finaler med Hammarby. Men årets "guldchans" är inte något han drömmer om för egen del.
– Såna känslor har jag inte riktigt för klubben. Jag tycker framför allt att det är kul för de som jag känner. För egen del har jag slutat sörja de där guldmissarna.
Förra våren stod det klart att Uppsala och Studenternas efter fem år blir värd för SM-finalen.
– Som tränare för Sirius pojklag och som spelare för Sirius har jag varit med och märkt av förusättningarna för bandyn i Uppsala. Tyvärr är det riktigt svältfött med stödet från Uppsala kommun.
– När man sedan sätter upp skyltar där med "Välkommen till bandyhuvudstaden" blir jag nästan illamående. Det är märkligt när man väljer att satsa på bandyfinalen, men inte på själva bandyn.
Däremot finns det samtidigt något gott i att Uppsala hamnar i centrum igen.
– Det är ju bra för Sirius och Unik att synas.
Dessutom är Studenternas anrik bandymark.
– Det är brukar bli bra tryck när det är utomhus. Dessutom är isen alltid bra på Studenternas. När man förlorar brukar man alltid försöka hitta något att skylla på, och isen brukar vara något av det första man skyller på. Trots att jag har förlorat sex finaler på Studenternas har jag aldrig kunnat skylla på isen, säger Andreas Eskhult.