Jag har sett Sirius vända matcher förut, men när det stod 3–0 till Gripen långt in i den andra halvleken var det nattsvart för blåsvart. Det var klart närmare 4–0 än 3–1. Gripen skapade flest chanser mot ett Sirius som var på väg ner i det svarta hålet igen.
Jag kunde inte drömma om den vändning jag fick uppleva framför tv:n.
Sirius tog en timeout och plötsligt började laget skapa chanser mot ett tröttkört Gripen. När det första målet kom hände något. Massor av ny energi i Sirius, som trummade på. Men jag trodde ändå inte på seger – ja, inte ens på en poäng. Klockade rullade nämligen snabbt sett med Siriusögon.
Den här vändningen kan ha varit ännu viktigare än segern mot Hammarby på annandagen.
Att Sirius gjorde sju mål på 45 minuter mot Hammarby är nämligen sådant som kan hända i bandy. Ibland rullar det bara på och allt går in, men mot Gripen var det något helt annat.
Sirius var det drivande laget i första halvlek men två Gripenmål strax före paus var tunga, och där har vi skillnaden jämfört med segern senast. Sirius visade på moral när man inte gav upp trots det mycket knepiga underläget, som alltså blev 3–0 i början av andra halvlek.
I stället för en svart rubrik blev det något helt annat.
Och nu börjar jag tro på en vändning på allvar. På fredag kommer svårspelade Motala till Uppsala och då kan Sirius ta tredje raka – och då skulle det börja hända saker i tabellen också.