Det ekar i den mörka hallen när Henri Hurskainen slår till badmintonbollen som går några millimeter över nätet. Nästa slag passerar nästan identiskt precis över nätet och landar på andra sidan av banan.
− De senaste veckorna har jag kört lättare träning med fler tempoövningar med kortare intervaller där det viktiga är att hålla intensiteten uppe hela tiden. Innan dess hade vi en tuffare period med hårdare träning. Jag har hållit på i så många år att jag vet ungefär vad kroppen gillar och vill ha för att kunna prestera på topp.
Det var i början av juni som Henri blev uttagen till OS i Rio av Svenska Olympiska Kommittén (SOK). Kvalperioden för badminton tog slut sista april och fram till beskedet fick han vänta.
− Innan kände jag att det var fifty-fifty om jag skulle få åka till OS så därför var det jättekul att få beskedet.
Hur fick du reda på att du blivit uttagen?
− Min förbundskapten ringde och berättade det några dagar innan SOK gick ut med det. Jag behövde inte gå in på nätet hela tiden och kolla om de uppdaterat sin sida utan fick hålla det tyst ett litet tag.
Hur har du förberett dig inför OS?
− Jag har tränat på som vanligt och haft en del tävlingar. Men det stora målet har hela tiden varit OS och det är där jag ska spela min bästa badminton.
Årets OS blir Henris andra, han tävlade även i London för fyra år sedan. Där blev det en tidig sorti efter förluster i två tajta tresetsmatcher i gruppspelet.
− Det var en jämn grupp som jag hade chans att gå vidare från men tyvärr förlorade jag båda matcherna. Det var jättekul att vara med men när man är där vill man göra bra ifrån sig och känna sig nöjd på hemresan.
Förhoppningsvis kan Henri ta med sig vinnarkänslan från SM-guldet han vann med Fyrisfjädern tidigare i år.
− Det är alltid kul att vinna SM-guld, inte bara för oss utan även för staden Uppsala, supportrarna och klubben.
Henri kom till Fyrisfjädern 2013 och bor numera i Storvreta. Under den gångna säsongen har han haft problem med skador.
− Det har varit en jobbig säsong som gått väldigt upp och ner. På grund av skadorna har jag inte fått någon kontinuitet i träningen eller presterat på den nivå som jag velat. När man närmar sig 30 år blir det jobbigare med småskador som stör och man börjar tänka längre fram om man orkar hålla på med det här om småskador stör en hela tiden. Men jag hoppas att det inte stör mig i OS.
Badmintonkarriären började när Henri var tio år gammal och följde med sin motionsspelande pappa till hallen. Han fastnade snabbt för sporten.
− Det var farten och att allt går så fort som intresserade mig. Att röra sig och slå bollen så fort. Allting händer på millisekunder, det gjorde att jag fastnade.
Vid 14 års ålder kom han med i svenska U15-landslaget och när han skulle välja gymnasium innebar det en ännu större satsning på badminton.
− Innan dess höll jag även på med fotboll men när jag började på gymnasiet fick jag göra ett val. Jag valde att flytta ner till Malmö och satsa mer seriöst på badmintonen.
En satsning som tagit honom till hans andra OS och när mästerskapet startar i början av augusti är Henri redo.
− Jag har inte tänkt lika mycket på OS som för fyra år sedan. Utan jag kände att om jag får åka så blir det lite av en bonus.
Hur ser du på konkurrensen?
− Det känns som att badmintonen har utvecklats eftersom det är fler nationer som satsar. Bredden har blivit större med många fler bra spelare medan toppen ungefär är densamma.
Hur långt tror du att du kan gå i OS?
− Mycket beror på lottningen, om jag får någon av de toppseedade blir det svårt. Jag vill komma därifrån och känna att jag gjort allt jag kunnat och spelat min bästa badminton. Om lottningen går bra finns det möjligheter och förhoppningar om att gå vidare från gruppen. Då är jag bland de 16 sista och får se vad som sker där.