När Uppsala kommun och Fyrisfjädern i januari förra året startade ett integrationsprojekt med badminton i fokus blev Paniz Yousefi projektledare. Målet med projektet är att integrera barn och unga in i samhället genom sporten badminton.
Efter att Paniz blivit tillfrågad av föreningens ungdomsansvarige och tackade hon snabbt ja eftersom det var en idé som lockade.
− Jag hade inte jobbat med något liknande tidigare men det lät väldigt intressant att arbeta med integration genom idrott. Innan hade jag bara varit tränare på Fyrisfjädern och det var kul med en ny utmaning, säger Paniz Yousefi.
Hon började planera, fundera och förbereda öppna träningar som riktade sig till barn i klasserna 1–6 i olika skolor. De skulle få träna gratis tillsammans med en utbildad tränare och Paniz försökte sprida ordet om träningarna genom att sätta upp affischer som hon gjort själv, hon besökte 18 olika skolor och flera klasser för att prata om projektet.
− Jag tränade själv inte när jag var liten utan började i tonåren och därför kan jag förstå att det är tufft att komma igång. Jag tyckte att det var väldigt roligt att spela fotboll men det blev aldrig av att jag började med någon sport innan jag var 14 år och det hoppas jag kunna hjälpa andra att hitta samma glädje.
Syftet med projektet är att integrera barn och unga som nyligen flyttat till Sverige eller barn som inte har möjligheten till att träna på sin fritid och det gick trögt i början
– Vi hade öppet hus första månaden och jag kommer ihåg hur jag satt och väntade på första träningen. Det kom kanske en person under de första timmarna och sedan två till. Det var tufft att få dit barn trots att jag marknadsfört träningen ganska rejält.
Paniz jobbade själv med projektet men ju mer tid som gick desto fler barn kom till träningarna och efter sommaren börjar de igen i slutet av augusti när skolorna startar igen. Redan nu är det fler anmälda än förra terminen och Paniz har olika planer på vad de kan göra under hösten för att utveckla konceptet.
– Många av barnen tycker om träningarna och säger att det är jättekul och det kanske kan bli deras nya grej."Jag blandar träningarna med lek för att anpassa träningen mer till barn, berättar hon.
Projektet stötte dock på problem i julas när hallen som de höll till i vandaliserades och förstördes. De kunde inte vara kvar utan Paniz fick leta efter en annan lokal att vara i.
− Det var väldigt tråkigt att vi inte kunde vara kvar i den första hallen eftersom den passade väldigt bra för badminton. Jag besökte olika skolor för att hitta någonstans där vi kunde vara så nära det området vi var innan.
Till slut hittade Paniz en annan skola som de kunde träna i men den var mycket mindre med lägre tak och bara en badmintonbana som 15–20 barn fick dela på.
− Det var några som hoppade av men vi gjorde det bästa av situationen och jag fick slå ihop alla barnen till två grupper. Jag ändrade sättet som träningarna bedrevs på och det blev mer teknik. Det var några som inte tyckte om hallen men fortsatte att komma för träningen och var glada ändå.
Hittills har träningen pågått i två timmar men till hösten är tanken att köra fler tider och mer åldersanpassat eftersom fler och fler anmäler sig. De olika passen brukar ha ett tema som till exempel servar, blandat med lek och en avslutande fysövning.
– Det har varit jättekul att se barnens utveckling och det ger mig glädje till att fortsätta. Jag hoppas att vi kan få behålla hallen vi har nu och få till fler tider samt hoppas jag kunna få till en tjejgrupp. Jag tror att det behövs eftersom många tjejer som är äldre än 15 år kan känna att det är för sent för de att börja träna eller att det är pinsamt att träna tillsammans med killar. Finns även en del tjejer som slutar att idrotta på grund av kulturella skäl.
I mitten av maj tilldelades Paniz Jan Åhrbergs Ledarstipendium av svenska badmintonförbundet för sitt engagemang och sin vilja att utveckla badmintonsporten. Bland annat lyfte kommittén som utser vinnaren fram hennes arbete med integration och ökad mångfald genom integrationsprojektet i Gottsunda.
− Badminton är en väldigt bra sport eftersom du tränar hela kroppen och träningarna kan se väldigt olika ut. Det är inte alltid racket och boll som gäller, vilket gör att många tycker om träningen, då sporten kan anpassas till varje individ. Det är ett bra sätt att få barn från olika kulturer att träffas, spela och prata med varandra.
Själv började Paniz spela badminton när hon var 14 år efter att hon sett en tidningsannons och tävlar fortfarande ibland men de senaste åren har hon främst arbetat som tränare.
− Jag var skadad ett tag när jag själv spelade och började sakna klubben. Då testade jag att vara tränare och har fortsatt sedan dess.
Förutom att vara badmintontränare och hjälpa till på föreningen studerar Paniz på apotekarprogrammet vid Uppsala universitet på heltid där hon även är studentambassadör för Sveriges Farmaceutförbund. Dessutom arbetar hon med att marknadsföra en hårsalong i Uppsala men mycket av hennes tid går åt till badmintonen.
– Det är svårt att hinna med allting men det handlar om att prioritera. Det som drabbas mest är nog min egen träning eftersom det kan hända att jag missar några pass och det sociala livet men jag tycker allting är väldigt roligt och vill inte släppa något.