– Jag föddes 400 meter härifrån, men flyttade till Järlåsa när jag var sju år. Jag älskar sport och har provat allt. Som tioåring började jag spela badminton i Vänge. Efter tre träningar slog jag gubbarna. Talang eller inte, jag hittade koden. Efter ett vunnet skol-DM var jag ”hooked”, säger Jens Eriksson.
Det var så Jens passion för badminton började. Sedan elva år tillbaka är han ungdomsansvarig för Fyrisfjädern badmintonklubb. UNT träffar honom på Fyrisfjädern där över 500 ungdomar tränar och det är dem Jens ansvarar för.
Han fann tidigt sin roll som tränare. Redan som 14-årig badmintontalang instruerade han motståndarna till att vinna över honom. Jens frågade sig varför han egentligen gjorde så. Svaret var pedagogiskt anlag. När en av Jens tränare gav förslaget att han borde bli tränare hade han redan där fått sitt första tränarjobb. Sedan dess är hans fokus att leda andra.
Vid sidan av badmintonen har Jens Eriksson studerat marknadsföring vid Uppsala universitet och arbetat på en reklambyrå i Stockholm.
– Det handlar om entreprenörskap. Att bygga upp ungdomsverksamheten genom att utforma träningspass och bygga, bygga, bygga. Vad kan göras för att utveckla sporten i Uppsala? Så tänker en företagare. Det här är mitt företag. Hur kan jag bli bättre, bredare och förädla den? Jag blev värvad till Skogås en gång i tiden, där stannade jag i nio år. När det hade gått nedåt i Uppsala och uppåt för mig ville de ha mig hit, säger Jens Eriksson.
Jens ville gärna komma tillbaka till sin hemort där familj och vänner var kvar, så han tackade ja. Nu är han inne på elfte säsong hos Fyrisfjädern. En av arbetsuppgifterna är att hitta ungdomstränare och det kan vara svårt. Ibland räcker någon upp handen och erbjuder sig, men ofta är det Jens som får upp ögonen för dem.
– Det är en fördel – men inte ett måste – att man är en duktig spelare. Mycket av det mekaniska sitter i kroppen. Det pedagogiska kan då bli en utmaning, hur lär jag ut? Vissa har i stället en väldigt pedagogisk sida, men måste jobba med tekniken. Båda funkar så länge man har ledarskapet.
Den tidigare elitspelaren Tim Foo är en av dem som Jens värvat till att bli tränare på ungdomssidan i klubben.
– Framför allt gillar jag Tims spelstil, det ser väldigt rätt ut. Jag ville ha honom som förebild för ungdomarna. Någon att kopiera för att nå nästa nivå, främst för tävlingsdelen, säger Jens.
Deras samarbete har pågått i sex år och gett goda resultat för Fyrisfjädern. Tim berättar att Jens i sin roll som ungdomsansvarig är ärlig och rak och att det mest utmärkande hos honom är hans glöd och brinnande engagemang.
Jens håller med i den beskrivningen och applicerar den gärna på andra.
– Om någon brinner ska den ha en chans. Den tekniska biten är inte det viktigaste. Talang har alla, men det är engagemanget som spelar roll. Jag är rättvis genom att jag ger allt jag kan för alla.
I vardagen som ungdomsansvarig varvas glädjeämnen med utmaningar. Att få ihop en grupp är den största svårigheten, menar Jens. Gruppdynamiken ska fungera, men alla ska också kunna utvecklas vidare från sin individuella nivå.
– Det kan ta en, två terminer innan en del får polletten att trilla ner och det kan ju knäcka vem som helst, även om de gillar sporten, säger Jens Eriksson.