Inte sällan brukar matcherna mellan Dalen och Storvreta bjuda på fin innebandy. Söndagens drabbning i Exel Arena bjöd på ytterligare en dimension. Underhållande spel i kombination med en målmässigt jämn utveckling, sett över tre perioder. Det svängde fram och tillbaka och lagen följdes åt. Dalen som det något mer spelförande och Storvreta med sitt taktiskt tillbakadragna agerande, sin vana trogen inledningsvis.
– Vi började inte jättebra, men vi var effektiva och gjorde våra två första mål i powerplay, analyserade Mattias Samuelsson efter slutsignalen.
Mittenperioden liknade den första i sin karaktär. Det utvecklade sig till en kamp, där båda lagen försökte alternera sina skottförsök från kanterna med fräcka inbrott på mål. När Storvreta tvingades spela boxplay med blott tre man, i skarven mellan den andra och tredje perioden, trodde många att hemmalaget skulle rycka ifrån. Istället visade Storvreta samma klass där, som i powerplay.
5–5 stod sig långt in i den avslutande perioden. När Henrik Stenberg styrde in sitt tredje mål i matchen till 5–6 förgästerna, med mindre än fyra minuter kvar, var segern nära.
– Mitt klart snyggaste mål, log Stenberg, där han satt lutad mot spiraltrappan efteråt. När jag och Mika (Kohonen) hittar varandra så bra som idag, då ser det enkelt ut.
Men det kändes inte klappat och klart i det läget. Det skulle komma ännu mer av publikfriande underhållning. När Ketil Kronberg kvitterade dryga minuten därefter var det ingen som lyfte på ögonbrynen i förvåning. Att det blev Samuelsson som fick avgöra med sitt 6–7-mål två minuter senare, ja det var kanske skrivet i stjärnorna redan på förhand?
– Det bara blev så, konstaterade Mattias med ett stressat lugn. Jag fick tillökning i familjen för några dagar sedan, så jag flyger hem istället för den långa bussresan.
En vip-behandling väl värd den nyblivne pappan.
Och matchvinnaren.