Jag inleder denna krönika med att meddela att jag förstår vad delar av fotbolls-Uppland säger då de i två artiklar och ett raljerande blogginlägg förklarat för mig att jag är orättvis, inkompetent och egentligen inte vet eller begriper någonting om någonting. Allt är som det ska enligt dessa skribenter. I princip allt görs rätt och det är rätt personer på de rätta platserna.
Att Uppland inte får med någon bland de 60 i den senaste truppen till det yngsta pojklandslaget (födda 1998) kanske är helt enligt någon långsiktig plan som jag då, förstås, inte begriper mig på. Att det inte heller finns någon uppländsk tjej med i den 42 tjejer stora truppen till det yngsta flicklandslaget måste vara ren otur. Jag hade känt mig bättre till mods om det funnits någon form av självrannsakan eller ens ett uns av självkritik. Det finns fotbollstalanger i Uppland! Varför utvecklas så få av dem till elitspelare?
Alla vi som har barn vet att just våra barn är de mest fantastiska som finns. Jag har själv tre söner som jag älskar av hela mitt hjärta och lite till.
Det som jag tror en del av oss glömmer ibland är att de lärare eller ledare som barnen stöter på har kanske 25 stycken av dessa fantastiska barn att ta hand om och ungefär 50 stycken föräldrar som alla vill att just deras barn ska få uppmärksamhet och stimulans.
Jag har alltför många gånger sett ovilliga barn som knuffas in på diverse aktiviteter ledda av idella ledare. Den eller i bästa fall de stackars ledarna får ägna stora delar åt aktivitetstiden till att ta hand om stökiga ointresserade barn.
I skolan ska läraren förutom att undervisa 25 barn också se till att varje barn utmanas på sin nivå. I tillägg till det går mycket av tiden till att lösa konflikter och hålla ordning. Lärarens uppgift borde vara att undervisa inte uppfostra.
Det finns en seriestripp som dyker upp ibland, förmodligen upplagd av lärare.
Den första rutan utspelar sig för 30 år sedan: Föräldrarna till barn har just fått se hens betyg och frågar upprört sitt barn varför hen fått så dåliga betyg.
I den andra rutan är vi i nutid: Föräldrarna till ett barn har just fått se hens betyg och frågar upprört läraren varför barnet fått så dåliga betyg.
Det är dags för oss föräldrar att kliva ur bubblan och ta ansvar för att uppfostra våra barn till empatiska tänkande individer. Det är inte skolans uppgift!