Vännerna som gör allt ihop

Två amerikaner som stannar år ut och år in - i samma lag. Det är klart att konkurrenterna börjar undra vad de gör för fel, och vad Uppsala gör som är så rätt när nu Thomas "TJ" Jackson och Danny Gathings förbereder sig för sin tredje raka säsong i klubben. Det är något speciellt med kombinationen TJ, Gathings och Uppsala, men vill du ha ett svar på exakt vad det är som håller ihop den så fråga inte "TJ" eller Gathings. Jag lovar, du får inga vettiga svar. Båda bara rycker på axlarna, flinar en aning och säger:
- Varför inte?
Men en sak är säker, även om de inte riktigt vill erkänna det själva, de trivs här och på det finns ett par konkreta bevis.
1. Danny Gathings har lärt sig äta köttbullar.
Gathings: Det tog ett tag, men sedan lärde jag mig att gilla lite svensk mat. Nu äter jag både köttbullar och de där hårda kexen, vad heter de nu igen? Ja, just det knäckebröd.
2. "TJ" har gått en kurs i svenska.
Gathings: Men det var ju väldigt onödigt för han säger aldrig ett ord på svenska. Jag pratar mer svenska än han.
TJ: Varför skulle jag prata svenska med dig, du skulle ju ändå inte förstå något.
3. De har försökt att uppskatta svensk hiphop.
TJ: Ja, han Timbuktu har vi lyssnat på en del, det var helt okej.
Gathings: Bra och bra, men visst svensk hiphop ska väl också få kallas sig hiphop.

Den ena är från södern, den andra från mid-west, men båda började spela basket som sjuåringar och hade drömmen om NBA - världens bästa liga - ihop. Nu, 21 år senare så sitter de på en provisorisk läktare i Fyrisskolans gymnastiksal. Drömmen har tagit dem långt bort, men trots det tränar de i en liknande skolsal som för två decennier sedan.
- Jag började spela basket för att min pappa och min bror gjorde det, de tog mig alltid med på basketmatcher när jag var liten. Dessutom fanns det inte så mycket att göra där jag växte upp, men vi hade i alla fall ett basketlag..., berättar Thomas "TJ" Jacksson.
- Jag hade massor att välja på, och ska jag vara helt ärlig så gillade jag faktiskt inte alls basket i början. Jag älskade baseball, det var det jag ville hålla på med. Jag var förälskad i baseball, medan basketen mer var ett nödvändigt ont, men jag stod ut och här är jag i dag. var baseballen tog vägen vet jag inte, säger Gathings.
Hur hamnade då de två amerikanarna i just Uppsala? "TJ" skyller på att det bara var två månader kvar av säsongen när han sökte klubb och att "Sverige och Uppsala var de enda som visade intresse för honom.", medan Gathings säger att han var ute i sista minuten och att en kompis från hans tidigare lag, finska Aura, sagt att "den svenska ligan var helt okej" så han åkte hit på vinst och förlust.
- Jag visste ingenting om Sverige, jag visste inte ens att Sverige var ett land, säger han.
Men trots att det verkar som slumpen fört dem samman så verkar kombinationen oslagbar.
- Absolut, "TJ" är min kompanjon, vi gör allt ihop, säger Gathings
- Nja, kanske inte riktigt allt, men vi hänger ju en hel del med varandra. Vi ser på film, fikar och spelar tv-spel, fyller "TJ" i.

Tröttnar ni aldrig på varandra?
- Vi är män, vi tröttnar inte på varandra och vi blir inte ovänner. Jag vet inte hur tjejer umgås, men de lyckas alltid att gå varandra på nerverna. Vi umgås som män och bara hänger.
Att kalla Thomas Jackson och Danny Gathings för högljudda och självsäkra amerikaner skulle inte vara en överdrift. Det skulle vara en ren lögn. I stället skulle "TJ" och Gathings bäst passa in under facket "ödmjuk och blyg", därför känns frågan om vad som krävs för att få dem på dåligt humör självklar.
- Oj, det krävs väldigt mycket för att jag ska bli arg..., säger "TJ" och ler, Gathings bara suckar och säger:
- Du anar inte hur mycket det krävs. Han är världens lugnaste.

Vem av er är den sämsta förloraren då?
- "TJ" förlorar alltid så han borde vara van... Nej, men om vi snackar match så får du nog skriva upp den på mig. Jag hatar att förlora och "TJ" blir ju som sagt aldrig arg, säger Gathings, "TJ" protesterar vad det gäller det där med att "alltid förlora", men medger att han tar en förlust ganska bra.
- Nej, ingen av oss är särskilt dåliga förlorare. De finns de som inte alls kan hantera förluster, och sådana är inte vi. Jeff Horowitz däremot, han är en dålig förlorare.

Vem hörs mest i omklädningsrummet?
- Det borde vara TJ eftersom han är lagkapten, men han är ju en ganska tyst typ så..., säger Gathings med ett flin.
- Det stämmer, jag brukar inte snacka så mycket, men jag kan säga vad jag tycker ibland.
- Jag har i alla fall som regel att inte snacka förrän "TJ" gör det...
- Konstigt för jag skulle just säga att det var du som pratade mest.

Ja, ingen av dem verkar riktigt gilla det där med att ta ton, eller i alla fall erkänna det, men kanske är det just det som behövs på fredag då Uppsala Basket ställs mot Sundsvall. Nya spelare har strömmat in de senaste veckorna och nu är det helt plötsligt är de två tystlåtna amerikanerna som står för stommen och rutinen, även om tränaren Walter Smith också har ett och annat att säga till om.
- Om det är något som man alltid får höra från "Wally" så är det att han har erfarenhet, han brukar alltid säga att "jag har gjort det här i tjugo år och jag vet vad jag snackar om". Då är man tyst, säger Gathings.
Ja, har man tjugo års erfarenhet så är tre år i Uppsala inte så unikt ändå.