"Vågen" för Thorszelius

— Det här känns jättebra, men vi fick ta i ordentligt på den sista sträckan. Jag är skitnöjd, säger Mats.
Den pajasgrå Toyota Corollan gick som ett spjut från första till sista start. Bilen såg nypolerad ut trots 13 mil specialsträckor på snö, is och ibland grus.
Mats tog ledningen efter tredje sträckan, en ledning som han aldrig släppte trots ivriga försök av Mats Jonsson.
Men det var ingalunda någon säker seger.
När Jonsson och Thorszelius åkte ut till den sista sträckan, 18,2 kilometer mellan Heden och Bäcken strax norr om Hällefors, hade Mats T ett försprång på 3,7 sekunder.

"En skön känsla"
Men Uldis Sins, veteran i Team Thorszelius, var segersäker:
— När han körde ifrån Jonsson med två sekunder på den korta folkracebanan (näst sista sträckan) förstod jag att vi skulle vinna, säger "Sinsen".
Men Mats var inte säker.
— Det kan man aldrig vara, men ute på sträckan kändes det bra och jag trodde att vi skulle vinna. Precis när vi kom i mål hade jag känslan av att vi hade grejat segern, säger Mats.
Några sekunder senare var det klart. Mats och kartläsaren Tomas Thorszelius fick se Mats Jonssons tid — och det räckte galant.
— Det var en skön känsla, säger Thorszelius.
Samtidigt som Mats Thorszelius körde över mållinjen intervjuades Mats Jonsson av lokalradion — och han var inte nöjd.
— Motorn bryter av när det ska vara fullt laddtryck.

Fick motorstopp
Mats Thorszelius ler en aning när han får höra vad Jonsson sagt. Det är uppenbart att han inte lägger särskilt stor vikt vid Mats Jonssons uttalande.
De övriga SM-favoriterna hade en tung helg.
Andreas Eriksson, fjolårsmästaren, hade bromsproblem redan på lördagens första etapp och tappade massor av tid. Eddie Hörbing och Jari Saarinen hade en vinglig resa, men blev ändå klasstrea respektive fyra.
Men Thorszelius hade inga problem alls.
Det var bara en gång som det trasslade — fast bara lite. På dagens längsta sträcka, Björnjägaren (över fyra mil), fick Mats motorstopp i en skarp högersväng.
— Jag trodde att jag skulle svänga vänster, säger Mats och skrattar högt.
Vänster? Men Björnjägaren har du ju kört flera gånger förut, och den här högerkurvan är väl klassisk?
— Jo, jag har kört sträckan massor av gånger, men det lustiga är att jag tänkte svänga vänster förra gången också (nytt skratt).
Men Mats redde upp situationen snyggt.

Blandade känslor
För Dick Wicksell var det blandade känslor. Han var på väg mot ett toppresultat när en läckande slang skrinlade alla planer på en plats på prispallen.
I tio graders kyla jobbade hela teamet, Roger Enlund, Johan Andersson, Peter Sandqvist, Mattias Karlsson, Henrik Lütkeman, Håkan Högman och sist, men inte minst, Johan Eklund, stenhårt med bilen.
För att byta den läckande slangen var man tvungen att lyfta ur, eller i bästa fall vicka ner, växellådan — och det var lättare sagt än gjort. Med värkande högernäve kunde Johan Eklund konstatera att man fixat slagen och fått dit lådan, men tappat tid. Man fick en minut 40 sekunders tidstillägg. Utan det tillägger hade Wicksell varit på pallen.
Dicken var ett tag nära att ge upp.
— Det är kört. Det går aldrig, sade Dicken när han vankade runt på serviceplatsen.
Men kartläsaren Niklas Fransson höll humöret uppe.
— Man ska aldrig ge upp. Dessutom behöver vi all körtid vi kan få.

Hjälp från Irland
Det var bara ett problem. Sedan slangen kommit på plats och allt var fixat stod Johan Andersson och Johan Eklund med någon sorts pump i handen som såg ut som två förkrympta mjölkflaskor med slangar på. Efter lite telefonkonsultation med Kenny McKinskey på Irland kom man fram till att "mjölkflaskorna" inte behövdes.
Det enda som hände var att fjädringen blev lite hårdare.
— Jag är jävligt nöjd bortsett från det som hände i går (den läckande slangen) och som kändes som ett skitfel, säger Dicken.
Niklas Fransson håller med:
— Nu är vi med i matchen. Och bilen (den nya Subari Imprezan) är helt underbar!
SMK Uppsalas Per Dawson kom i mål (efter en del problem) som klasssjua och fick två SM-poäng.