UNT kikar in i sovsalarna på Storvretacupen

- Det är väldigt lång kö så vi får se om vi får någon mat, säger Fredrik Westerling från Linghem i Östergötland, som är där i egenskap av förälder.
Han tycker ändå arrangemanget är bra.
- Det är ju väldigt stort så allt kan ju inte klaffa perfekt, säger han.
Just nu är det pojkar och flickor födda 94-95 som spelar sina matcher. 65 lag och sammanlagt 1400 spelare som finns inkvarterade i skolor och på hotell ska utfodras till lunch och middag. De som bor på Katedralskolan ska även ha frukost.
Vid ett bord sitter fyra pojkar från Järfälla som stått tidigt i kön och hunnit få var sin portion pasta med köttfärssås.
Maten får godkänt och det får även de egna insatserna hittills i dag.
- Vi har vunnit två matcher och gått till A-slutspel,
säger Anton Lorge mellan tuggorna.

Peter Wennberg och Björn Ottenvik är ansvariga för att inkvartering, logistik och matcher och mycket annat runt turneringen ska klaffa. De åker runt mellan skolorna och ser till att allt funkar.
- Är man hemma klockan två på natten får man vara nöjd, säger Björn Ottenvik.
Köttfärssåsen tog slut. Därför blev det stopp i matkön ett tag innan en ny laddning skaffats fram, får de reda på av en mamma som är där och hjälper till.
Peter Wennberg tycker att allt klaffat hyfsat hittills.
- Det klart att det alltid händer små grejer och oerfarna ledare kan gnälla över domslut. Men annars har vi inte fått så mycket klagomål, säger han.

Men turneringen är inte slut än. Ju längre den lider desto yngre åldersgrupper. De sista dagarna är det åttaåringar som spelar.
- Då är det lika många föräldrar som spelare här. Då är det mycket åsikter, det kan du skriva upp, skrattar Peter Wennberg.
För att frakta spelarna mellan förläggningarna och de tiotalet spelhallarna har man ordnat egna busslinjer som kör i skytteltrafik kors och tvärs genom stan, från Allianshallen i öster till Stenhagen i väster.
De yngre åldersgrupperna spelar inga matcher i Storvreta.
I skolsalarna en trappa upp är det trångt. Bänkar och stolar har skjutis ihop och resten av golven täcks i stort sett av madrasser.

I en sal ligger ett gäng grabbar från IBK Alba i Sandviken i en lång rad på sin madrasser av mer eller mindre bekväma modeller. Vanliga liggunderlag verkar vara mycket ovanliga.
Det är lugnare än man skulle kunna föreställa sig. Någon bläddrar i sin mobiltelefon, någon läser, de flesta bara slappar. Men så är alla tre ledarna med. Dessutom vilar man efter maten och laddar upp inför nästa match klockan 20.30 då man ska möta SS Fighters från Finland. Den match man spelat i dag slutade oavgjord. I en av grannsalarna håller IBK Albas flicklag till. Dörren är stängd och inte ett ljud hörs därinifrån. Tränaren Lars Frank öppnar när vi knackar på. 18 flickor huserar här. Snett över hela salen hänger en tvättlina med handdukar och matchkläder på tork. De har just summerat dagens hittills enda match, där de lite snöpligt förlorade med 0-1, självmål dessutom, mot Livets Ord från Uppsala.
Inte heller flicklaget har spelat klart för i dag. Startsignalen för nästa match går så sent som klockan 22 mot hemmalaget Storvreta.
- En jättelätt match, skämtar en av flickorna som svar på frågan hur Storvreta ska tacklas.
- Men kom igen nu då tjejer. Vad var det vi sa nyss? frågar tränare Frank.

Och visst har de lärt sig läxan - komma in mer framför mål och markera bättre, säger de.
Nästa match i dag, lördag, spelas redan 9.45. Ett hårt matchprogram kan tyckas men tränaren Lars Frank ser också fördelar:
- Då är det inget snack om vad de ska göra på kvällen. Det är bara att släcka, lägga sig och ladda för nästa match.

UNT kikar in i sovsalarna på Storvretacupen

Matkön ringlar sig långt utanför Katedralskolans matsal och ända ut till ingången. Klockan är kvart i sex på fredagskvällen. Deltagare i världens största innebandyturnering, Storvretacupen, är hungriga men någonting har hänt som stoppar kön Och matchdagen är inte slut än.