1-1 efter den första halvleken var rena önskeresultat för Uppsalalaget sett till spel och målchanser. Siriusspelarna spelade tafatt och låg långt ifrån sina motståndare, som kom i anfallsvåg efter anfallsvåg. Speciellt attackerade hemmalaget på kanterna.
- Vi fick egentligen en ny chans, vi var riktigt illa ute, säger Brännström om den första halvleken.
Sedan kom utskällningen i paus och plötsligt fungerade Sirius spel, om inte prickfritt, så i alla fall betydligt bättre.
- Det blev en väldig skillnad, säger Brännström, som tog ut högermittfältaren Ahmed Kango redan efter en dryg halvtimmes spel och istället placerade släpande anfallaren Johan Pettersson där. In från bänken kom Emir Smajic på Petterssons position.
- Vi hade problem på kanterna och skapade ingenting. Men Johan jobbade sedan föredömligt på den enda kanten och vi fick in Emir, som sett bra ut på träningarna och är en matchvinnartyp, säger Siriustränaren och fortsätter:
- Jag hade gärna sett att vi skapat mer chanser, men vi visade i alla fall stort hjärta i andra.
Förutom segern kunde han glädja sig åt Erik Zettergrens mittfältsspel och Jonas Bylunds målvaktsdito.
- Den som kunde hålla huvudet kallast var Erik och sett till våra tre matcher hittills har nog Bylund varit vår bäste spelare, säger Brännström, som skakade på huvudet åt att hans lag var tvungen att spela på konstgräs trots att en till synes väl godkänd naturgräsplan fanns att tillgå precis intill.
- Den var inte färdig för spel sade de (hemmalaget), säger Brännström, ler och fortsätter:
- I superettan skulle de aldrig få göra så.
En minimal läktarsektion, frånvaro av såväl matchklocka och speaker tyckte Brännström gav ett annat intryck långtifrån såväl superettan som division I.
- Det var lite mer division IV-inramning, säger han.