Att åtta tjejlag samlas och spelar mot varandra tillhör inte vanligheterna. På ungdomsnivå är det få klubbar som får i hop separata flicklag, utan tjejerna få ofta spela med killar. Så är det exmpelvis för Matilda af Bjur. Hon är 13 år och har precis vunnit med Upplandslaget mot Örebro med 2–1, lagets andra seger i cupen, när vi träffas.
Hon har spelat ishockey sedan hon var åtta. Då bodde hon i Amerika och karriären inleddes som målvakt. När familjen flyttade till Sigtuna började Matilda spela med Wings pojkar 99. Först som målvakt, men efter ett tag bytte hon till forward.
– Det var svårt att få speltid som målvakt så jag bytte till forward, och det har jag inte ångrat eftersom jag älskar att göra mål, säger Matilda af Bjur.
Att vara ensam tjej i ett pojklag tycker hon fungerar bra.
– Jag har spelat med dem i fyra år och alla i laget är jättesnälla mot mig. De är ungefär som mina bröder.
Jag frågar om hon som forward har någon nytt av att ha varit målvakt och hon nickar.
– Visst kan det vara så. Jag vet ju var det var svårt att ta puckarna.
Den här säsongen är första gången hon även spelar med tjejer. Förutom Wings P99 tränar och spelar hon numera även med AIK:s damjuniorer.
– Det är jättekul även om det blir väldigt mycket. I regel minst ett pass om dagen, i bland dubbla, säger Matilda af Bjur.
När hon spelar med Wingskillarna är hon ytterforward, i tjejsammanhang oftast center.
– Det är nästan samma jobb, men man måste ta mer defensivt ansvar som center, säger hon.
Att det blir mycket ishockey tycker hon bara är roligt. Och hon vet att det krävs mycket nerlagd tid för att nå sina drömmars mål – att få spela i landslaget, förhoppningsvis i VM och OS.
– Men jag skulle också vilja spela i den amerikanska damligan, säger Matilda af Bjur.
Hon skulle ha spelat i samma lag som Caroline Wickman under cupen, det vill säga i Uppland. Men tre år äldre Caroline blev tillsammans med två andra upplänningar utlånade till Västmanland, som hade väldigt ont om spelare.
– Inte så kul för min del eftersom de har många unga spelare. Dessutom är vi ju inte samspelta. Men det är bara att bita i hop, säger Caroline Wickman.
Västmanland har precis förlorat med 7–0 mot finländska Vipers och man kan förstå hennes frustration. Till vardags spelar hon nämligen med division 1-laget Almtuna, som har ambitioner att kvala sig upp till Riksserien.
– Vi tränar fyra till fem is- och fyspass i veckan i Uppsala och jag har kommit in riktigt bra i laget, säger hon.
Men precis som Matilda började Caroline sin karriär med spel i ett pojklag.
– Det är faktiskt en ganska rolig historia. Jag gick i Orionskolan i Märsta och fick en lapp om hockeskola. Jag gillade att åka skridskor, men visste inte så mycket om hockey. När jag kom dit var jag enda tjejen.
Det blev spel med Wings Pojkar 96. Efter några säsonger bytte hon till ett tjejlag i AIK för att sedan återvända till Wings, men nu till Pojkar 87. Total har hon spelet ishockey i tio år.
– Det är tuffare att spela med killar. De är snabbare skridskoåkare, slår bättre passningar, skjuter hårdare och så får de tacklas, vilket jag tycker är kul.
– Det tycker jag man borde få göra även i tjejmatcher. Börjar man där är man beredd när man kommer upp på seniornivå, säger Caroline Wickman.
Hon tycker själv att spelförståelse och skridskoåkningen är hennes bästa sidor som ishockeyspelare. Det som behöver förbättras är i första hand klubbtekniken och skottet.
– Just nu spelar jag mest vänsterforward, men jag kan spela även till höger och center, säger hon.
Precis som Matilda af Bjur drömmer Caroline Wickman om landslagsspel i framtiden. Hon har varit uttagen på region Öst-camper, vilket är snäppet under blågult, så kanske blir landslagsdrömmen sann.