Klara Edlund, har sin mottagning på Trädgårdsvägen 11 i Uppsala.
Kroppsideal, kommentarer från tränare, familj och träningskompisar samt träningshets är en del av elitidrottens mörka sida. Det är faktorer som kan öka risken för en idrottare att utveckla en ätstörning. Att idrotta med en ätstörning kan vara livsfarligt, men det är långt ifrån alla som söker hjälp, fast att det behövs.
– Det finns ett enormt mörkertal när det kommer till ätstörningar, både generellt och inom idrotten, säger Klara Edlund, legitimerad psykolog och docent specialiserad på ätstörningar inom idrotten.
Med tanke på det stora mörkertalet är det svårt att svara på om situationen är bättre eller sämre nu än för 10 år sedan menar Klara Edlund.
– Sporter som premierar låg vikt är problematiska och träningsmiljöer där vägning ingår är ett riskmoment i sig, säger hon.
Vad kan det vara för kommentarer som påverkar idrottaren?
– Det kan vara negativa kommentarer om kropp, vikt och figur, som att man är för tjock och borde tänka på vad man äter. Men det kan också vara kommentarer om att man är långsam eller för dålig på det man gör.
Nyligen sändes dokumentären "Ätstört" i SVT, som handlar om ätstörningar inom idrotten. I dokumentären träffar SVT en rad idrottare, bland annat Ida Tryggveson från Uppsala, som UNT skrivit om tidigare. Även Klara Edlund medverkar, tillsammans med flera experter och psykologer för att prata om problematiken med ätstörningar.
Klara Edlund studerade psykologi på Uppsala universitet och har själv en bakgrund som gymnast. Redan tidigt under studietiden fick hon upp intresset för forskning inom klinisk psykologi och då specifikt för ätstörningar. Hon fick då chansen att arbeta med ett forskningsprojekt som handlade om attityder till mat, ätande och vikt hos flickor i tidig skolålder. Det i sin tur blev en stor studie som hon senare blev hennes doktorsavhandling. I snart 25 år har hon arbetat med ätstörningar i olika miljöer och sedan ungefär 10 år tillbaka har Klara Edlund specialiserat sig på ätstörningar inom idrotten. I dag både forskar hon och har en mottagning för idrottarna.
– Jag har ett stort idrotts- och träningsintresse och är också idrottsmamma. Intresset handlar inte bara om idrott och träning på elitnivå utan även om ett folkhälsoperspektiv. Det är ju trots allt så att det inte är farligt att träna generellt, utan tvärtom, det finns stora hälsovinster med träning. En av vår tids stora utmaningar är att bygga en hållbar idrottsmiljö för våra unga så att de väljer att stanna i idrotten så länge som möjligt, säger hon.
Enligt Klara Edlund finns det ett enormt mörkertal när det kommer till ätstörningar.
Vidare berättar hon att det till exempel finns norska studier som visar att det inom vissa idrotter kan vara upp till 10 gånger vanligare med ätstörningar jämfört med andra, men att det samtidigt finns studier som visar att det inte behöver vara så. Estetiska bedömningssporter, exempelvis gymnastik, konståkning och simhopp är idrotter där ätstörningar har rapporterats vanligare. Detta gäller även idrotter där det förekommer viktklasser, exempelvis boxning och styrkelyft samt uthållningssporter som långdistanslöpning, orientering eller längdskidåkning.
Att ätstörda beteenden kan förväxlas med motiverade träningsbeteenden av tränare, andra idrottare och föräldrar hör till vanligheterna.
– Det sätter en otrolig stress på kroppens organ som gör att man inte kan utsätta kroppen för den typen av belastning som idrotten kräver, säger Klara Edlund
Det är när idrottarna börjar få ont, blir skadade eller presterar sämre som de kommer till Klara Edlund. Många av idrottarna som kommer till henne pratar även om att de inte känner någon motivation utan att förstå varför det är så.
– Det är inte ovanligt att idrottare kommer till mig för att få hjälp med motivationen. När man sen börjar ställa frågor och börjar kartlägga ser man att här har det hänt något som gjort att personen tycker det är en bra ide att höja sin träning men sänka energiintaget, säger hon.
Klara Edlund berättar att kroppens svar på svält när man tränar och tävlar kan ge en initial och kortsiktig prestationshöjning, vilket i sin tur leder till att idrottaren kan dra en slutsats av att det faktiskt fungerar bra med att äta mindre och träna hårdare.
– Det är verkligen en ond cirkel. Den initiala känslan som idrottarna känner kommer aldrig tillbaka, den får de bara en gång, säger hon.
I snart 25 år har Klara Edlund arbetat med ätstörningar.
Hur ser processen ut när idrottarna kommer till dig för att få hjälp?
– Det görs en ordentlig kartläggning av personen. Vi mäter olika aspekter av störda ätbeteenden samt andra symtom och problemområden som är närliggande. Det kan vara olika dimensioner av störda ätbeteenden, sömnsvårigheter, nedstämdhet, utmattning och perfektionism. Tillsammans tar vi ställning till vad problemet är och ställer det i relation till personens mål och värderingar i sitt liv. Den plan som sätts upp för behandling eller förändring måste alltid ligga i linje med personens egna värderingar.
– Vägen ut ur en ätstörning startar med en gemensam plan för vad målet är och hur vägen dit behöver se ut. Det är ofta en tuff resa där både viktåterhämtning, återinförande av olika typer av mat och träningsstopp kan ingå.
Ett stort problem med ätstörningar är att det tar för lång tid innan den som drabbats väljer att söka hjälp.
– Ju snabbare man söker hjälp desto bättre är det, oftast tar det för lång tid. Väljer man att bli behandlad och följer planen har man god chans att bli fullt frisk, säger Klara Edlund.
"Det är inte ovanligt att idrottare kommer till mig för att få hjälp med motivationen", säger Klara Edlund.
Hur kan föreningar inom olika idrotter arbeta mot att förhindra ätstörningar?
– Vuxna och tränare behöver föregå med hälsosamma beteenden. Helt enkelt göra det som idrottarna ska göra. Snacka inte om vikt och kropp, kommentera inte andras utseende, ät tillräckligt och varierat. Det är bra att äta tillsammans med sina idrottare. Vi vuxna behöver säkerställa att det finns en tillåtande idrottsmiljö där alla känner sig trygga och får utvecklas i sin egen takt. Det i sin tur kommer leda till att vi kan behålla fler unga inom idrotten.
– Om en tränare eller andra vuxna märker av olika typer av beteenden som inte passar idrotten behöver hen helt enkelt stoppa det. Ser man att grupper av idrottare sitter och kommenterar andra i tävlings- och tränings sammanhang – gå dit och säg att så snackar vi inte här.