Slaget om bandyfinalen

Det är den 19 mars 2007. Edsbyn har precis besegrat Hammarby med 4-3. På banketten på slottet är det full fest. Sent på kvällen ställer sig Bandyförbundets ordförande Håkan Ramsin upp och ber om ordet. "Det var en fantastisk finalmatch, men om jag ska vara helt uppriktig så hade jag inte haft något emot om det var Bajen som hade vunnit. Och jag vet att många här i kväll har samma uppfattning, så jag är i gott sällskap" säger han. Men sällskapet verkar inte så "gott" just den här kvällen. Ramsins uttalande nås av burop och diskussioner kring borden. Inte blir det bättre när han i nästa andetag säger att han vill förändra bandyfinalen byta speldag och flytta alltihop till Göteborg.
Uttalandet slog ner som en bomb för de flesta i Bandysverige, men för ett par personer på Göteborgs eventföretag Göteborg & Co är detta ingen nyhet. I Göteborg ligger nämligen redan ett dokument, påskrivet och klart sedan något år tillbaka. Men då var parterna tvungna att bryta avtalet på grund av vissa omständigheter. Men 2009 är året då Göteborg ska arrangera bandyfinalen. Det är både Håkan Ramsin och Göteborg & Co säkra på. Det enda som saknas är den traditionella beslutsgången, budgivning och styrelsens formella beslut. En enkel resa kan tyckas, men den blir allt annat en enkel.

Bandyfinalskarusellen börjar snurra ordentligt på hösten 2007. Kandidaterna till värdskapet 2009 och deras bud blir offentliga. Kampen har börjat. Göteborg lockar med en arena på Heden med publikkapacitet för 30 000 och en garanterad summa på omkring tre miljoner som går rakt ner i förbundets ficka. Uppsala kommun kontrar med erfarenheten av 17 arrangerade finaler. Offensiv marknadsföring ställs mot det gamla vanliga. Trerättersmiddag ställs mot kanellängd.
I media utmålas kandidaterna som likvärdiga, båda parter är övertygade om att de har det bästa konceptet. Bandyförbundets ordförande är diplomatisk och säger till UNT den 5 september att han "inte vill göra en prognos om vart finalen kommer att hamna". Frågan är om det verkligen är hela sanningen.

I början av december skrevs ett nytt kapitel i historien om bandyfinalen 2009. Då satte sig två representanter från bandyförbundet, två från den allsvenska serieföreningen (ASF) och tre personer från Göteborg & Co ner för att göra upp om de sista detaljerna kring finalen. Mötet avslutades med ett handslag och allt var klart. Finalen skulle spelas i Göteborg, nu skulle bandyförbundets ordförande bara klubba igenom beslutet på styrelsemötet i Söderhamn den 25 januari. Något som både Stig Bertilsson, ledamot i ASF och ordförande i IFK Vänersborg, och Göteborg & Co vice vd Leif Nilsson bekräftar.
- När ASF, förbundet och Göteborg förhandlade ansåg i alla fall åtminstone två av de tre parterna att finalen skulle ligga i Göteborg 2009, berättar Bertilsson.
- Vi hade en överenskommelse, säger Nilsson.

Men karusellen skulle snurra ännu ett varv. Rubriken i UNT löd "Uppsala kommun gör en sista attack". Enligt en källa med god insyn i beslutet så opponerade sig ett par av ledamöterna i bandyförbundets styrelse och gav Uppsala en sista chans att uppgradera sitt bud. Ett par dagar senare dök budet ner i förbundets brevlåda, en nästan exakt kopia av det som Göteborg erbjöd - en höjning av budet från knappa två miljoner till 4,5. Rykten om att någon med tillgång till buden har lämnat över Göteborgs bud till Uppsala börjar florera, men det är något som Uppsalas stadsdirektör Kenneth Holmstedt så här i efterhand förnekar.
- Det sägs att buden blev väldigt lika till slut, men jag vet ingenting om Göteborgs upplägg. Jag har inte sett Göteborgs bud, det garanterar jag. Däremot kan det mycket väl vara så att Bandy-Sverige har sett buden, det tror jag faktiskt, säger Holmstedt.
Samtidigt gror oron i Sveriges distriktsförbund, en mejlenkät skickas ut av Pär Söderberg, ledamot i Hälsinglands bandyförbund till samtliga distrikt. 19 av 23 förbund svarade på Söderbergs enkät och 16 av dem ville se Uppsala som finalort. Enkätsvaren skickas ut till media och får i efterhand namnet "Hälsingeupproret".

Så infinner sig till slut dagen då bandyförbundets styrelse ska ta ett beslut. Ledamöterna samlas på stadshotellet i Söderhamn och efter ett par timmar skickas ett pressmeddelande ut. Uppsala får bandyfinalen 2009, beslut om finalen 2010 och 2011 kommer att tas av årsmötet 2008.
- De bröt hederskodex. Vi hade en överenskommelse och de bröt den. Vissa håller sina överenskommelser, andra inte. Vi gjorde allt för förbundet bad oss om, men de bröt ändå sina löften, säger Leif Nilsson.
Men beslutet kom inte bara som en chock för Göteborg & Co, även den allsvenska serieföreningen var förvånade. Enligt uppgörelsen skulle beslutet ha två avtalsparter, både bandyförbundet och den allsvenska serieföreningen skulle få säga sitt. Nu blev i stället bandyförbundets styrelse ensam beslutstagare.
- Vi gick in i förhandlingarna med två avtalsparter, men i januari tog bandyförbundet ett självsvåldigt beslut på sitt styrelsemöte. Men rent juridiskt har de rätt att göra så eftersom de äger tävlingsverksamheten, men det är klart att det blev lite frostigt mellan oss där ett tag, berättar den allsvenska serieföreningens ordförande Peter Olsson.
- Det här ledde också till stor kris i ASF, vi hade till och med ett extra årsmöte i mars månad, säger Stig Bertilsson.

Drygt tre månader efter beslutet i Söderhamn så stannade karusellen om bandyfinalens spelort för gott. Då meddelade Göteborg att de inte skulle söka bandyfinalen 2010-2011. Uppsala var återigen ensam herre på täppan. Bandyförbundet har fortfarande inte gett Göteborg någon förklaring till varför de - trots att de var muntligt överens och hade ett tidigare avtal påskrivet och klart - inte fick finalen 2009, och utan en förklaring orkade inte Leif Nilsson ge sig in i kampen igen.
- Jag kan inte alla turer som den här historien tog i huvudet, men jag är van att löften fullföljs. Om bandyförbundet är ett stabilt idrottsförbund eller inte får andra bedöma, säger Leif Nilsson.
På årsmötet i Uppsala under gårdagen bad Stig Bertilsson om ordet och passade på att rikta skarp kritik mot Bandyförbundet och deras sätt att hantera finalfrågan.
- Jag vill att årsmötet ska veta om att det har varit, som jag ser det en mycket tafflig hantering av SM-finalfrågan. Vi har lidit mycket skada i Bandy-Sverige tack vare att den här frågan har hanterat så som den har gjorts, säger han och fortsätter:
- Jag tror att det blir svårt att inbjuda Göteborg till ytterligare budgivning under alldeles nuvarande förhållande. Jag hoppas att förbundsledningen klarar av att ändra på relationer och annat så att de (Göteborg) känner att man är med på samma villkor och har en möjlighet att konkurrera.
Men styrelsen tog lugnt på kritiken och säger sig inte ha några problem med att sätta sig i någon ytterligare förhandling med Göteborg. Det är Göteborg & Co som inte vill träffa bandyförbundet - inte tvärtom.
- Som alla vet föll Göteborg precis på mållinjen och jag tror att anledningen till att de inte sökte om finalen 2010 och 2011 var en tillfällig besvikelsereaktion. Men ambitionen från vår sida är att få tillbaka Göteborg på vagnen igen, säger Lars Olofsson, ledamot i förbundsstyrelsen, och ordförande Håkan Ramsin uttrycker sig så här:
- Vi har varit beredda att diskutera med Göteborg, men det markerades klart och tydligt att man inte ville ha en diskussion.

För Uppsala fick sagan ett lyckligt slut. För Göteborg blev det ännu en besvikelse. Men frågan är om inte alla inblandade parter blev lite smått illamående efter den här karusellturen. Kommer Uppsala att klara av sin egen vision om att bandyfinalen inte ska kosta skattebetalarna ett öre när man höjde budet till nästan 5 miljoner kronor? Blev Göteborg blåsta på årets event när Uppsala tilläts lämna in tipset trots att matcherna på kupongen redan var spelade? Och hur mycket skadades egentligen bandyförbundets trovärdighet av hela affären?