Sarah Bruze: "Hänger du inte med är du förlorad"

KRÖNIKA. Är man fartdåre som jag, så kan man inte annat än att avundas de tävlande i Roslagsloppet som får köra så fort de bara kan. Det vill säga ända tills man träffar dem på land.

Sarah Bruze-reporter

Sarah Bruze-reporter

Foto:

Sport2008-08-02 21:38
Efter tävlingen ser även de mest vana förare möra ut. Årets vinnare i Thundercat-klassen, Rolle Sjögren och Roine Sjögren, förklarade en gång för mig hur mycket det krävs fysiskt av dem och hur mycket de måste träna, bara för att orka hålla sig fast. Jag kan villigt erkänna att min avund försvann rätt snabbt. Att köra fort är väl inte roligt om det ska vara jobbigt också? Då gör jag hellre som merparten av Öregrunds befolkning och besökare - betraktar på håll, gärna med fika och dryck av valfri sort. Det är en syssla som inte kräver någon som helst träning. Precis i min smak.

Däremot måste jag höja ett varningens finger för båtveckans festligheter. Otränade människor göra sig icke besvär med att ge sig ut på dansgolven. Jag vet inte om det beror på att flera fartfanatiker samlas på samma ställe eller om det uppstår något slags tävlingsmasspsykos, för undan går det! Överallt står en salig blandning av infödda och sommargäster, gamla och unga, långa och korta. De trängs, dansar och svettas i kapp, allt i en rasande takt. 65 knop under skosulorna tillhör inte det ovanliga och hänger du inte med är du förlorad, kanske inte för alltid, men i alla fall tills du hittar ut.
Jag undrar hur många av tävlingsdeltagarna som orkade ta sig ut på dansgolven i lördagskväll. Stå där med skakiga ben och försöka vackla i takt med musiken. Nej, åka fort i all ära, men då vill jag åtminstone kunna dansa efteråt.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!