Men någon stor oro för ekonomin på långt sikt känner hon inte – pengarna ska hämtas in på annat håll.
– Matcherna är på marginalen på vår omsättning. Ekonomiskt är det ingen stor sak, säger Liisa Eriksson Hundertmark när vi träffas på Fyrishov.
Bolaget omsätter cirka 100 miljoner kronor per år och parkeringsavgifter, hyra, kioskförsäljning med mera – det som hänger ihop med matcharrangemangen i A-hallen – motsvarar 2,5 miljoner kronor, enligt Fyrishovs vd.
– På kort sikt får vi svårt att hämta igen de här pengarna, men i det längre perspektivet så öppnar det här möjligheter för oss.
Redan i dag finns det föreningar som knackar på dörren för att komma in och träna och arrangera tävlingar. Innebandy och basket kan ersättas med danskonvent, gymnastiktävlingar, motionsidrott som ligger utanför idrotten och självklart evenemang.
I framtiden ser Liisa Eriksson Hundertmark Fyrishov som en viktig pjäs för att locka evenemang till Uppsala och skapa tillväxt. Och just det ordet återkommer hon till under intervjun. Hon ser gärna mer dialog med andra arenor i stan och med ansvariga politiker hur arenorna tillsammans kan dra till sig fler evenemang utifrån. Det är där tillväxten finns, menar hon, och den behövs för att få ekonomin att gå ihop.
Uppe i A-hallen säger hon att de stora matcherna (Fyrishov har flera år blivit utsedd till Sveriges bästa innebandyarena) lämnar tomhet och saknad efter sig.
– Vi har inte den modernaste arenan, men här finns väldigt mycket hjärta.