Roslagsseglarna pustar ut på bänken
Få idrottsmän gillar bänken.Men Peter Westerlund älskar den.Ja, i alla fall en dag som denna.Jag är glad att allting gick bra med tanke på att mycket kunde gått sämre, säger han.
Och 42-årige Westerlund är glad att han över huvud taget sitter där han nu sitter.
Kunde gått värre
Det kunde gått värre.
Mycket värre.
—Med tanke på vad som hände där ute kan vi säga att vi hade tur som kom i land helskinnade, och att ingen föll överbord eller skadade sig allvarligt, säger han.
Det är nu snart två dagar sedan besättningen räddades ur en våldsam storm av Australiens sjöräddning. Segelbåten hade kapsejsat sedan den slagits omkull av en jättevåg utanför landets ostkust.
Lovande prognos
När Westerlund & Co lämnade Hobart på nyårsdagen klockan tio på morgonen, efter att ha korsat mållinjen på Tasmaniens huvudort som femma i sin klass i den legendariska — men ökänt farliga — havskappseglingen Sydney Hobart Race den 29 december, var vindprognosen lovande. Spådomarna utlovade som högst vindar på 25-30 knop i ryggen under det första dygnet, det vill säga runt 15 lugna sekundmeter.
Men de mäktigare vädergudarna ville annat visade det sig.
Vinden ökade stadigt när besättningen var på väg hem med båten till uthyraren i Sydney.
Blev sjösjuka
—Redan efter en kvart började vindarna gå upp mot 40 knop och tre timmar senare blev två av oss fem på båten sjösjuka. Då var vi bara två eller tre man uppe på däck, berättar Westerlund för att sedan tillägga:
—Det var väldigt jobbigt det första dygnet, men ändå med rätt enkel segling i hård vind. När vi gick in på dag två fortsatte samma väder och vi började smått vänja oss, men på eftermiddagen dag tre var det helt sjuka förhållanden. Ständig vind på 50-60 knop och vindbyar på över 80, eller 40 sekundmeter som man säger.
—Det var som om vågorna styrde oss. Dit vågorna gick, gick vi kan man säga. När "lastbilen" (jättevågen) slagit omkull oss lyckades vi ta ner alla segel på däck och vi började driva med vindarna.
Angav position
Efter första smällen kom den 11,5 meter långa Sydney 38:an upp på rätsida. Men det flög fortfarande omkring bråte i kabyssen.
—Då när man låg där och väntade, fastspänd i selen, kunde man också börja tänka, men det kom bara tankar som "Vad gör jag egentligen här", eller "Kommer jag aldrig få komma hem igen". Det var jobbigt, säger Westerlund.
Ändå lyckades han kontakta sjöräddningen, även om det mest var för att ange sin position.
-Jag och Juha tänkte segla hem den när vindarna började att lugna ner sig, men det visade att vi också fått ett roderhaveri. Kanske var lika bra, funderar han.
En polisbåt lyckades gå ut i den hårda stormen, och med gummibåtar räddade sjöpolisen den utmattade och sjösjuka besättningen efter 13 timmar bland upp till sex meter höga vågor.
Driver till havs
Ännu är den hyrda — men dock försäkrade — båten på drift ute till havs.
För Peter Westerlund och fördäcksgasten Juha Korvenniemi, Östhammar, väntar hemresa till vintriga Uppland först under söndagen eller måndagen.
Eller som Westerlund valde att uttrycka det:
—Jag är oerhört ledsen att jag behövt göra folk hemma oroliga. Nu vill jag bara hem till dom. Jag har gjort mitt här nu.
Säger Peter Westerlund med gråten i halsen.
Äventyraren som gick i mål i legendariska Sydney-Hobart som förste svenske skeppare genom tiderna.
Så jobbar vi med nyheter