Siriusmålvakten bor ett stenkast från ett av Stockholms äldsta kaféer.
Matilda Östlund Visén ler ofta och skrattar högt vid flera tillfällen. Hon har många anledningar att vara glad. Efter supersuccén i Sirius toppar hon superligan vad gäller räddningsprocent, har en stor del i att Sirius ligger trea och var dessutom reserv till den senaste landslagstruppen. Vägen har dock inte varit spikrak för målvakten. Många hade inte klarat av att göra den här resan, man hade inte orkat eller gett upp. Och det hade varit förståeligt. Bakom framgången finns en historia med inte bara en utan tre personliga tragedier, två dödsfall och en far med allvarliga hjärnskador.
– Man biter ihop, hittar de saker man kan hitta glädje i även om det är småsaker. Det är klart det är tufft, det är snart fyra år sedan så man har kanske inte landat i allt än, säger Östlund Visén på kaféet vid hennes bostad i centrala Stockholm.
När hon skulle fylla åtta år gick hennes storebror bort i en trafikolycka. För fyra år sedan drabbades familjen av ytterligare en tragedi då hennes mamma och pappa också var med om en allvarlig trafikolycka. Hennes mamma avled och även om pappan klarade sig så blev inget någonsin sig likt för Sirius målvakt.
– Han har allvarliga hjärnskador som gör att han behöver stöttning 24/7 egentligen. Han kan laga lite mat själv om han får hjälp från hemtjänsten, han kan koka kaffe typ men det är ungefär där gränsen går. Tänk en person som är dement eller har Alzheimers, saker och ting fungerar inte som det ska i hjärnan. Det går upp och ner under dagen. Ena stunden kan han i några sekunder vara gamla pappa, skämta och så nästa gång så kanske han inte kommer ihåg var jag bor eller var han är. Det är väldigt ledsamt att han också är borta även om han kroppsligen finns kvar, säger hon.
Du säger att det går upp och ner, är han medveten om dina framgångar i år?
– Nej, det är han inte tyvärr. På bra dagar kommer han ihåg att jag spelar i Sirius i alla fall och att jag är målvakt. Det är kul, men han har så många omfattande skador så det tär på minnet och även initiativförmåga. När jag spelade i Täby tog min storebror som finns kvar med pappa på en match i Umeå så det var lycka att se att han var på läktaren igen.
Östlund Visén kommer ursprungligen från Örnsköldsvik. Efter gymnasiet flyttade hon till Linköping för att studera teknisk fysik och spela innebandy i superligan. Det äventyret fick ett abrupt slut i och med föräldrarnas olycka.
– Jag fick släppa alla studier och allt, bara flytta hem några månader. Se till att hemtjänst och livet för pappa kunde få fortsätta.
Hon sköter allt för sin pappa. Från huset, räkningar till skottning av snö.
– Allt ansvar är på mig. Jag kunde inte bo kvar i Linköping för då var det åtta timmar med tåg hem så jag hittade Stockholm där man kan åka en timme hem med flyg.
Hur går man vidare från inte bara en utan flera tragedier på kort tid? För Matilda Östlund Visén blev innebandyn ett viktigt verktyg för att resa sig ur sorgen.
– Det låter kanske lite konstigt, men bara två veckor efter olyckan var jag nere i Linköping och spelade match igen. Pappa låg fortfarande nedsövd och vi visste inte om han skulle vakna upp igen. Man kunde inte göra så mycket, mina föräldrar betydde allt för mig. De var riktiga curlingföräldrar, de skämde bort mig med stöd och kärlek, säger hon och fortsätter:
– Det känns konstigt att de är borta även om pappa finns kvar som sagt men är borta i sig själv. Det var tungt, men man får hitta de små ljusglimtarna. För mig var kanske innebandyn en del av det, det var där jag kunde börja andas igen. Som elitidrottare har man en syn där man är väldigt fokuserad på vad man gör där och då, det var kanske det som gjorde att jag kunde fortsätta även om det var tungt. Det är fortfarande tungt, varje dag är tuff men man kan inte bara ge upp. Innebandyn har varit en stor del i att hitta en glädje till livet igen, absolut.
Östlund Visén i bortamatchen mot Warberg.
Vägen till framgång på innebandyplanen har dock inte varit spikrak. Efter en fin första säsong i Täby sidsteppades Östlund Visén från buren lagom till slutspelet säsongen 2017/2018 i en stentuff konkurrens med landslagsmålvakten Alexandra Durling.
– De hade räknat antalet insläppta mål i boxplay och powerplay på träningen och då vann hon tydligen med ett mål. Det fick jag reda på efteråt, att det var det som gällde. Då hade vi spelat på halvplan. De tyckte väl att det var så jämnt och det var den förklaringen jag fick. Då fick hon börja första slutspelsmatchen och det var det där vände.
För målvakten väntade då i stället två säsonger som tvåa bakom Durling. Att gnälla eller lämna var dock inte på tapeten.
– Jag kände att jag fortfarande utvecklades och kunde höja min lägstanivå i Täby och jag är inte en sådan som ger upp. Jag kämpade på och ville inte klaga. Det var bara att bita i det sura äpplet och göra det bättre, förtjäna speltiden.
Via kompisen Amanda Ljunggren fick hon kontakt med Sirius under sommaren och resten är, som man brukar säga, historia.
– Jag känner Amanda sedan tidigare, pratade lite med henne och då pratade hon med Sara Orebrandt (sportchef) som då ringde mig.
I Sirius har målvakten allt som oftast varit briljant. Enligt henne själv är hon dock ungefär lika bra som tidigare med skillnaden att folk faktiskt får se henne spela nu jämfört med tiden i Täby. Det finns ändå en avgörande skillnad som hon jobbat på.
– Jag tycker att jag kanske har den högsta lägstanivån i superligan och det är det som visar sig i statistiken, att jag gör jämna matcher. Sedan finns det målvakter i serien som kanske har högre högstanivå än jag har, men om den kommer på två matcher under säsongen så väger det inte lika tungt.
Är du bättre än någonsin?
– Kanske för att jag har höjt min lägstanivå något otroligt mycket, men säsongen är lång och den är inte slut än. Det är ett slutspel, vi får vänta och se.
2019 blev det SM-guld med Täby.
Hon poängterar flera gånger att det inte finns något agg gentemot Täby. ”Vad ska man göra om man har två bra målvakter”, säger hon och rycker på axlarna bland annat. Att säsongen 2020/2021 är ett revanschens år är ingen hemlighet trots det.
– Jag har inget ont mot Täby, däremot vill jag visa ”in their faces” att såhär bra är jag och såhär bra är Sirius. Min ärliga åsikt är att jag är lika bra som ”Alex” och att jag har visat det nu. Efter såhär många matcher kan man inte säga att jag är en sämre målvakt. Där tycker jag att jag har fått en revansch, men jag kommer aldrig säga att hon inte har förtjänat sin speltid. Hon har tränat hårt, lagt ner tiden och presterat när hon fått chansen.
Sirius ligger trea i superligan (en match mindre spelad) och har precis som Östlund Visén motbevisat alla tvivlare under säsongen.
Varför har det gått så bra?
– Jag har funderat, tittar man rätt och slätt på pappret så kan man inte säga att vi är ett topplag. Man skulle inte säga att ”det här är topp tre i Sverige”, det skulle inte jag säga. Vi har Marko (Palosaari, tränare) och han har gjort någonting rätt med gruppen. Sätter man tydliga rollbeskrivningar så får man ett lag och ett maskineri. Det är där han har sin styrka, han kanske inte alltid är den mest taktiska utan ser till att människan mår bra och försöker vara tydlig med vad han vill åstadkomma med laget.
Hur får han dig att må bra konkret?
– Han är ganska soft alltså. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, jo förresten. Han gör mig glad med sina strumpor. Han kan ha SvampBob på sina strumpor, han kan ha hamburgare eller vad som helst. Han har alltid nya roliga strumpor på varje bortamatch. Han är en skön prick helt enkelt som inte bryr sig så mycket om vad andra tycker och tänker tror jag. Han kör sitt race.
2019 stod hon som svensk mästare med Täby i Globen.
Ser du några sådana paralleller till dagens Sirius?
– Vi har pratat lite om det. Det handlar om att när man går till träning så måste man inse vad slutspelet handlar om. Det finns ingen serielunk längre utan vi måste redan nu ställa in oss på slutspel så att vi inte blir chockade när vi väl kommer dit. Man kan inte vara glad och nöjd över att bara gå till slutspel. Tanken är nu att varje träning och match måste vi se som slutspel så att vi har det i vårt mindset.
Hon fortsätter:
– Det handlar om förberedelser, man måste själv ge sig de bästa förutsättningarna med mat, sömn och krav på varandra. Du går inte till jobbet för att fika en timme utan du slår på din dator och så sitter du där tills jobbet är klart. Det är så det gäller i slutspel också.
Kan Sirius stå i Globen senare i år?
– Helt ärligt, i det här läget i den här serien så måste man säga att inget är omöjligt. På pappret skulle jag säga nej, men tittar man på hur serien har sett ut i år... från vårt perspektiv, om vi får rätt motståndare i ett slutspel så är ingenting omöjligt. Det handlar om att vi kanske kommer få parkera bussen, se till att vi försvarar bra och sedan kontra in några bollar. Sedan måste jag nog vara överjordiskt bra för att det ska gå hem, Klara Molin i högsta toppform också.
Hon har vandrat tuffare vägar än till Globen i karriären och framför allt i livet. Nu leker innebandylivet för Sirius målvakt som siktar på en landslagsplats. Sorgen och minnena kommer hon dock alltid att bära med sig.
– Ett sätt för mig att hedra min mamma är att fortsätta spela och göra det bra där. Hon var min största supporter och gjorde allt för mig, säger Matilda Östlund Visén.
UNT sänder alla matcher från SSL med Sirius och Storvreta denna säsong. Se matcherna direkt på unt.se/sport