Året var 2003. ESK skulle göra sin första match någonsin i Allsvenskan. Förväntningarna var höga i kommunen med endast – vid den tiden – omkring 38 000 invånare. Ingen trodde på guld men att hålla sig kvar var ett desto rimligare mål. För att lyckas med detta värvades också spelare. För dyra spelare som sedermera inte bidrog tillräckligt på planen för att rättfärdiga sina höga kostnader. Tiden i fotbollens finrum blev därmed kortvarig för den klassiska klubben, som i sina led haft profiler som Bo Pettersson, Jesper Blomqvist och Erik Hamrén genom åren.
När laget efter endast en säsong åkte ur allsvenskan fanns kostnaderna kvar, men inkomsterna försvann. Raset fortsatte – och raset fortsatte snabbt. Enköping möter inte längre lag som IFK Göteborg, IF Elfsborg, Malmö FF och AIK. Nu heter motståndet i stället Bälinge, Gimo, Heby och GUSK. Publikrekordet som sattes mot Djurgården i maj år 2003 på 9 102 åskådare är ett minne blott. Den klassiska hemmaarenan Enavallen – som byggdes år 1932 – står nu gapande tom under matchdagarna.
– Det gick för fort utför. Luften gick ur hela föreningen och hela staden. Det blev stora skulder. Ingen vill ju ge pengar när det går dåligt. När det går bra vill i stället alla vara med och sponsra. Det blev en ond cirkel av alltihop, en spiral som till slut blev en hel orkan. Det har rasat sedan dess, berättar Martin Andersson, lagets nuvarande tränare som också var med och spelade när klubben år 2003 nådde sin största sportsliga framgång.
Efter många vevor upp och ned i seriesystemen spelar ESK nu i Division IV Uppland, och en viss frustration finns i föreningen – och kommunen.
– Vi kan inte säga att det är bra när det inte är det. Man hör ju snacket på stan, polarna kommer fram och säger att nu är det dags att gå upp från den där korpserien. Men nu är vi där vi är. Vi har det vi har med den ekonomi och med de spelare vi har, säger den forna spelaren Andersson.
I klubbens lokaler under läktaren på Enavallen sitter Andersson tillsammans med assisterande tränaren Oscar Norrby i varsin skinnsoffa. I soffgruppen diskuteras vad som egentligen gick fel i ESKs ras från Allsvenskan. Dock tror de sig nu kunna se ett ljus i slutet av tunneln.
– Det finns en långsiktighet nu som inte funnits de senaste åren. Organisationen och föreningen är på väg åt rätt håll igen. Det är ordning och reda och alla har sina roller som de tar ansvar för. En sådan kontiniutet behövs för att kunna vända på det här, säger Norrby och fortsätter.
– Därför är det så kul att det går bra i år. Vi har försökt skapa rätt kultur i laget. Spelarna måste inse att det är på träningarna det verkliga jobbet måste göras om vi ska komma någonstans. Viljan att utvecklas och gå framåt måste finnas i föreningens alla nivåer.
Andersson anser att klubben definitivt har potentialen att kliva upp några divisioner i framtiden – tillbaka dit den hör hemma.
– Lika snabbt som den där spiralen får allt att gå nedåt kan det gå uppåt när man väl får ordning på allt. Vi har en stor ungdomsverksamhet så det finns förutsättningar. I år finns det ett intresse för föreningen igen, nu när vi börjat vinna lite. Det är mer intresse i år än ifjol när vi spelade i trean. Det kan gå fort sånt här. Det är bara en tidsfråga innan ESK är högre upp i divisionerna igen.
Det återstår att se om ESK redan i år kan ta sitt första kliv uppåt i seriesystemet, men att klubben har ambitionerna finns det inga tvivel om.
– Nu strävar vi efter att gå upp. Nu pratar vi återigen om avancemang i klubben, säger Andersson.