Att jämföra idrottsprestationer låter sig inte göras i en hast. Det låter sig knappt göras alls.
Faktum är att jag ogillar att ställa idrotter mot varann och att jämföra prestationer. Är ett VM-guld i innebandy större än ett VM-guld i trampolin? Allt ligger i betraktarens ögon. Det finns inget facit.
Det handlar lika mycket om känslor än om konkreta resultat.
Jag var alldeles svettig efter VM-finalen i innebandy i IFU Arena mellan Sverige och Finland. En gastkramning och en elektrifierad stämning på läktarna. Den som inte rycktes med i detta drama – oavsett om man var på plats eller såg matchen på tv:n – är knappast intresserad av sport.
Sverige vann efter förlängning och Siriustrion Amanda Delgado Johansson, Klara Molin och Matilda Östlund Visén fick ett minne för livet.
Herrarnas VM var också spännande. Carl Kostov Bredberg, Tobias Gustafsson, Albin Sjögren och Robin Nilsberth från Storvreta spelade huvudroller när Sverige tog tillbaka VM-bucklan.
Det man minns mest från VM-turneringen är att Nilsberth buades ut av publiken varje gång han rörde bollen, och det blev inte bättre när han efter guldet konstaterade att ”det ska bli skönt att lämna det här landet” och syftade på värdnationen Finland.
Inte lika roligt hade Storvretas världsmästare drygt sju månader tidigare. Trots överlägsen seger i SSL så blev det stryk med 5–3 i SM-finalen i Gävle.
Men det är alltså inte de här VM-gulden som kommer överst på min (känslomässiga) lista över stora sporthändelser 2021. Det är en match i Blekinge, på Sveriges vackrast belägna arena. Nu kanske ni anar vart jag är på väg.
Sirius hade hamnat i knepigt läge i fotbollens allsvenska.
Det började talas om en kvalmatch mot Helsingborg och degradering i värsta fall. Nervositeten var säkert stor hos sportchefen Ola Andersson och alla andra kring laget. Mjällby gjorde 2–0 och Sirius var i brygga. Men då kom den mäktiga vändningen (2–3) där Adam Ståhl blev matchvinnare i solglasögon.
Matchen på Strandvallen i Hällevik berörde få människor i jämförelse med det som hände i Tokyo, där Armand Duplantis från UIF lekte hem OS-guldet i stav. Han är så bra, Duplantis, att man inte ens behöver vara nervös i tv-soffan.
Få svenska friidrottare har haft världsrekord. I modern tid är det bara fyra: Kjell Isaksson i stav, Ricky Bruch i diskus, Anders Gärderud på 3 000 meter hinder och Patrik Sjöberg i höjd. Jag påstår att Duplantis nu är större än alla dessa.
Någon annan som är bäst i världen är Uppsalagymnasten Lina Sjöberg. Det handlar om trampolin. En obetydlig sport, tycker nog någon. Men hur många spelar bandy i världen? Hur många länder i världen har koll på vad ishockey är? Sjöberg tog sitt tredje raka VM-guld. Hon tog sig till final med minsta möjliga marginal. Desto större blev prestationen.
2021 var året då Uppsala skulle ta sig tillbaka till allsvenskan. Det skulle räcka med ett bli trea, men efter sista matchen mot Jitex var fiaskot ett faktum. I stället blir det kittlande derbyn mot Gusk nästa år.
Friidrotten i distriktet handlade inte bara om Armand Duplantis.
På SM i Borås tog UIF fem medaljer där Caisa-Marie Lindfors sticker ut med guld i diskus. Tidigare på året hade hon kastat personligt rekord i Uppsala med 58,80 – fyra i Sverige genom tiderna.
Uppsala är utan tvekan innebandyns huvudstad, men från politiskt håll vill man också kalla sig för Bandystaden. En sanning med stor modifikation. Uppsala ligger hopplöst efter de flesta andra bandyorter, där det finns inomhushallar värda namnet. Ändå gjorde Sirius sin bästa säsong på tiotalet år och gick till kvartsfinal.
Även Almtuna gjorde en efter förutsättningarna bra säsong. Det blev playoff där man blev utslaget av Västerås i två raka matcher. Almtuna spelar i en helt annan ekonomisk liga än många av konkurrenterna i Hockeyallsvenskan.