Jag minns första gången jag träffade Zackrisson, visserligen mest i förbifarten, men jag fick en lite obehaglig känsla av en ”Lasse Falk-typ” som skulle bli knepig att ha att göra med. Men ack så fel jag hade. Mattias Zackrisson är mer åt Svenåke Svensson-hållet än en Falk-kopia.
Svensson tränade Almtuna i skarven mellan 80- och 90-talet och blev känd för sina sportsliga framgångar och han byggde sitt ledarskap på bland annat öppenhet och glädje. Glimten i ögat. Nära till skratt. Men ändå seriöst förstås.
Lasse Falk förde Djurgården till några SM-guld men blev känd för att vara butter, lite grinig, och sällan bjuda på sig själv. Jag vill minnas att han kallades för Buttra Molnet av vissa. Vägrade prata ibland.
Jag välkomnar alltså Zackrisson som huvudtränare i Almtuna, och detta inte bara för att han levererar bra citat till oss journalister och vågar säga och stå för saker som kanske kan vara lite kontroversiella – han verkar vara en bra tränare också, som förstås är det allra viktigaste.
Jag tror att Mattias Zackrisson kan spinna vidare på Robert Kimbys spelidéer och att vi får se ett "spelade" Almtuna även i fortsättningen. Ett spel som utvecklar spelarna.
Den största skillnaden i Almtunas sätt att spela den här säsongen var i powerplay och i spelet i egen zon. Att bara göra det enkla och lägga pucken sarg- och ut verkade mest vara en nödlösning.
Jag har skrivit om hockey i över 40 år och har hört åtskilliga tränare som svurit ve och förbannelse över spelare som passat pucken in framför den egna kassen. Detta har varit tabu – och inte bara i Almtuna utan i ”halva hockeyvärlden.”
Nu är det annorlunda.
Det var inte så jätteläge sedan som fotbollstränare predikade om och om igen: lägg bollen på ytan. Passa inte en spelare som är markerad. Så är det inte längre. Passa gärna en markerad spelare.
Likadant inom ishockeyn. In med pucken framför den egna kassen och öppna upp spelet därifrån. Samlade anfall och så lite "dumpande" av pucken som möjligt. Det är ett vägvinnande spel när det fungerar, men det kräver mer av spelarna. Det är enklare att bara flippa ut pucken från den egna zonen.
Detta vårdande av pucken var en del av Kimbys sätt att tänka ishockey. Jag tror att Mattias Zackrisson är rätt person att föra Robert Kimbys arv vidare.
Dessutom: Almtuna behåller någon form av röd tråd när Zackrisson blir uppgraderad. Han är visserligen helt färsk på den här nivån, men det var i princip Jonas Rönnqvist också när han kom till Almtuna.
Resultatmässigt hänger förstås mycket på vilken trupp Zackrisson får till sitt förfogande.
Almtuna har inga feta kontrakt att erbjuda toppspelare. Det är sportcheferna Björn Danielssons och Tony Mårtenssons känsla för talanger som är avgörande.
Kan Almtuna dunka in några ”Jesper Norbäck” till så är allt klappat och klart för en mittenplats i nästa säsongs allsvenska, men det är lättare sagt än gjort.