Natten var hemsk för Sirius skyttekung

Allt är relativt, men när man upplever något jobbigt – som Siriusspelarna gjorde i går – så hjälper det inte med tröstande ord som ”det är bara idrott, det finns värre saker …”
– Det kändes bara tomt, väldigt tomt. Man fattar det inte, säger Björkebaum.
Efter 26 timmar finns sviterna kvar. Det hörs tydligt att besvikelsen och sorgen sitter djupt.
– Det värsta har gått ur mig, men jag spelar upp matcherna i huvudet gång på gång. De bara finns där, det bara snurrar, säger Björkebaum.
Ulf Lundell sjöng en gång: ”Du ville inte gå upp i dag, det finns inget som lockar dej mer …”  Passande ord en sådan här dag.

Ante Björkebaum fick hjälp av flickvännen Mirja. Han duschade inte ens efter matchen i går, det gick inte, han orkade inte. Han satte sig i bilen tillsammans med Mirja och åkte hem.
– Man bara tänker och tänker och tänker. Och sen sitter man och stirrar på samma punkt hela tiden och spelar upp en massa matcher i huvudet.
Tänker du på dina egna missade chanser under säsongen?
– Ja, framförallt det …
Ante Björkebaum kommer från Östersund. Många av motståndarspelarna är hans kompisar. Han vill gärna gratulera dem till platsen i superettan, han ville att Östersund skulle gå upp – men verkligen inte på Sirius bekostnad.
– Jag har inte pratat med någon från Östersund i dag (måndag), det har varit för jobbigt. Men jag ska ringa hem senare och gratta dem. Jag fick tröst av deras spelare efter matchen i går, de var verkligen snälla, säger Ante.

Han lämnade Östersund för Sirius. Nu får Sirius fortsätta i division I och Östersund får möta lag som Gais, Örebro och Hammarby.
– Jag är glad för deras skull, säger han.
Sirius spelare och ledare träffades på måndagen. Nästan ingen sade något.
– Det var tyst och tomma blickar, säger Ante.
Han ångrar inte att han lämnade Östersund för Sirius.
– Det var inte bara för fotbollen som jag flyttade. Tjejen ville ner hit och jag ville testa något nytt.
Men nu flyttar du tillbaka, eller?
– En svår fråga. Jag stänger inga dörrar, men just nu har jag svårt att tro att jag flyttar.
När UNT är på väg att avsluta telefonsamtalet med Ante Björkebaum föreslår vi en bra film för att skingra tankarna som fortfarande gnager i huvudet, men det blev något annat i stället – antagligen mycket bättre dessutom: Målning.
En burk, en pensel och en vägg hemma i lägenheten. Kan det bli bättre när vill glömma det som hände på Studenternas?