Mycket hat - lite kärlek
Årets SM i Malmö har handlat mycket om hat och lite om kärlek. Först var det SM-bossen Magnus Wighlborg som surnade till efter att Fyrisfjäderns tränare sagt att han hoppades att årets SM skulle bli bättre än de som Malmö arrangerat tidigare.
Därefter riktades kritik mot domarna som hellre tittade ner i protokollet istället för att hålla koll på bollen. Var den inne eller var den ute? Det var en fråga som ingen av SM:s domaren kunde svara på. Björn Fredrikssons konversation med domaren under herrarnas semifinal i herrdubbeln säger allt.
Fredriksson: Såg du att bollen var ute?
Domaren: Nej, men jag går på linjemannens beslut.
Fredriksson: Men du tittade inte på bollen?
Domaren: Jo, men?
Fredriksson: Såg du bollen eller inte?
Domaren: Nja, men jag går på?
Fredriksson: Du vet att du säger emot dig själv hela tiden, det skulle nog vara bra om du bestämde dig.
Efter det var det bollarna som stod i centrum för spelarnas hat. RSL-bollarna användes under SM i Malmö för två år sedan och fick redan då rejäl kritik. Trots det valde ledningen att spela med samma usla bollar i år igen. Vart finns logiken? Sura Wihlborg säger: Vi har inte gjort något speciellt för att göra ett bra arrangemang i år, det uppskattas ändå inte.
Så under sista dagen av SM kom hatattack nummer fyra när Sydsvenskan och Badmintonsverige.se ställer sig frågan, varför tillåts utländska spelare att delta i SM? Varför är svenska mästerskapen inte till för renodlade blåögda och blonda svenskar?
Lalle Sologub, ordförande i Svenska badmintonförbundet: Vi behandlar frågan just nu men reglerna är luddiga. Vi ska nu gå till juristerna hos Riksidrottsförbundet för att få klarhet. Kan ett svenskt nationsförbund hindra professionella badmintonspelare från att delta i SM?
Min fråga till Sologub är snarare varför skulle ni göra det? Varför skulle ni inte vilja se Imam Sodkins små hopp och extremt hårda bollar. Zhiang Yis otroligt läckra snabba offensiva spel. Eller George Rimarcdis härliga skådespel och ständiga leende. Andi Hartonos krav på ris till sin kebab (I need rice, I can't play without rice" är kanske tävlingens bästa citat). Och Anastasia Kudinovas svordomar.
Jag vet att de inte är svenska medborgare men de ger krydda till ett badmintonsverige som annars är ganska avslaget. Titta bara på andra sporter i Sverige. Vad skulle allsvenskan vara utan Luton Shelton, Paulinho och Jonathan Johansson? Hur kul skulle elitserielunken vara utan Martin Plüss och Pavel Brendl poäng? Och skulle någon vilja gå och titta på Basketligan om de inte hade amerikanska importer?
Ett argument till att inte låta George Rimarcdi, Zhang Yi, Imam Sodkin och Anastasia Kudinova spela SM-final är att svenska mästerskapen skulle kunna fungera som en värdemätare till OS. Och att medieintresset skulle bli större om man kunde kora en SM-mästare som har en chans att ta en OS-plats. Men hur bra värdemätare är det egentligen om motståndet inte är det bästa? Kanske borde Aura ha satsat på att annonsera ut sitt SM om man ville ha medialt intresse.
Till slut lite efterlängtad kärlek. Det här SM:et var det bästa Malmöklubben Aura någonsin har arrangerat.
Så jobbar vi med nyheter