Mot nya guld med Larisa Griga

För en dryg månad sedan stod hon i en toppmodern OS-hall med miljoner ögon på sig. Nu står Larisa Griga i stället i Fyrisfjäderns folktomma lilla badmintonshop och klämmer på racketar, osäker på vilken hon ska ha när hon nu ska representera klubben. Trots att hon själv tog sig längre i OS än det svenska hoppet, Sara Persson, så funderar hon på att införskaffa ett likadant racket som hon använder.
- Det kan vi nog fixa, säger Fyrisfjäderns tränare Imanuel Hirschfeld och Larisa Griga nickar glatt, ett problem är löst. Nu kan intervjun börja.
- OS var fantastiskt, jag har aldrig varit med om en så organiserad tävling någonsin. Allt var helt perfekt, hallen, banorna, publiken, allt var planerat in i minsta detalj och den var verkligen en upplevelse att få delta. Men ska jag vara helt ärlig så känns det här ganska skönt också, säger Griga och pekar ner mot Fyrisfjäderns slitna banor.

Det är lite svårt att förstå vad hon menar.
- Jag har levt med OS dygnet runt i två år. Allt har handlat om OS, jag har tränat, ätit och sovit OS. Det har liksom varit det enda som existerat. Nu ska jag representera Fyrisfjädern i stället och det ska bli ganska skönt att slippa tankarna på OS ett tag. Det har varit en stor mental press. Jag vill fortsätta satsa på badminton och ta mig till OS i London, men jag vill leva också, säger Griga och bjuder på ännu ett stort leende.

Larisa Griga började spela badminton hemma i Ukraina när hon var nio år. Hon hade provat på andra idrotter innan dess, men det var när hon fattade ett badmintonracket för första gången som hon förstod vilken sport som hon var menad för.
- Jag hade otroligt lätt för badminton, det gick bra redan från första början, förklarar hon.
Tio år senare tog hon JEM-guld.
- Efter det blev inget sig likt, klubbar hörde av sig och ville att jag skulle spela för dem. Att vinna JEM var verkligen ett stort steg för mig, det var då det började hända saker och det var då jag förstod att jag kunde bli något.
Larisa Griga flyttade hemifrån, först till Nederländerna och sedan till internationella badmintonförbundets olympiska träningscenter i Saarbrüken. Ett center för de badmintonsspelare som har möjligheten att ta sig till OS, men vars länder inte satsar på dem.
- Det är svårt att bli idrottsstjärna i Ukraina, men det är nästintill omöjligt att bli badmintonstjärna. Badminton är ingen stor sport i Ukraina, och det är där det olympiska träningscentrat kommer in i bilden. De snappade upp mig och hjälpte mig med den satsning som jag ville göra. Att vara i Saarbrücken utvecklade mig enormt, jag gick från plats 117 på världsrankingen till topp-30 nästan direkt. Jag satsade 100 procent på badmintonen och inget annat.

Satsningen tog Larisa Griga ända till OS, precis som planerat, men hur hamnade hon då i Uppsala bara några veckor efter hemkomsten från Peking?
- Jag hade Per-Henrik Croona som tränare under en period i Saarbrüken och han berättade en hel del om Sverige, svensk badminton och svenska klubbar. När sedan Fyrisfjädern hörde av sig och sa att de ville ha en damsingelsspelare så kändes det helt rätt, berättar Griga.
Men exakt vad hon har gett sig in på vet hon inte riktigt än. Larisa Griga har bara varit i Sverige en dryg vecka och har knappt fått sig någon uppfattning alls om varken landet, klubben eller elitserien.
- Mitt första intryck av Sverige är att det är ett kallt land, men människorna är riktigt trevliga och klubben verkar helt perfekt. Serien vet jag däremot ingenting om, säger Griga.
Men det kommer hon snart få lära sig. På måndag möter Fyrisfjädern nykomlingarna Kista borta med eventuellt en OS-stjärna på banan.

Mot nya guld med Larisa Griga

BADMINTON. På måndag startar elitserien i badminton och Fyrisfjäderns resa mot klubbens tredje raka SM-guld.Till sin hjälp har de i år en OS-spelare med nummer 28 på världsrankingen.UNT tog ett snack med Fyrisfjäderns nya stjärna Larisa Griga.