Mats Thorszelius fick sitt guld

Guldhattarna — på däcksventilerna! — var påskruvade och SM-guldleendet satt som en smäck.Efter fem silver på sju säsonger fick Mats Thorszelius sitt hett efterlängtade SM-guld.

Sport2005-09-11 00:00
Det firades rejält i Köping i går kväll — och hela natten får man förmoda. Guldfesten hölls på ett hotell i Köping. Champagnen var framplockad och revbensspjällen upplagda.
Och nu vete sjutton om det inte blir en fortsatt rallysatsning för Thorszelius —i alla fall under nästa år.
— Det kanske blir en Evoåtta, säger Mats pappa Bosse och ser lite finurlig ut.
Nånting är på gång — helt klart ...
Hela Team Thorszelius svävade i ett guldrus under den andra etappen av SM-finalen i Köping. Men som UNT skrev i lördags var det ett rabalder om hur man räknade SM-poäng.
Det var först vid midnatt (natten till lördag) som kartläsaren Tomas Thorszelius fick ett slutligt besked om vad som gällde — via sms på mobiltelefonen.

Men riktigt säkra var de ändå inte.
Förutsättningarna var följande: Mats Thorszelius var tvungen att ta minst lika många poäng sammanlagt under SM-helgen som konkurrenten Oscar Svedlund. Då hade Mats fått guldet tack vare sin seger i Tomelilla i den näst sista SM-deltävlingen.
Nu vann Thorszelius även lördagens etapp och fick 10+10 poäng mot Svedlunds 8+0 (han körde av på näst sista sträckan) — så det var med andra ord en värdig svensk mästare som körde upp på målrampen på Stora Torget i Köping.
Hur som helst, sämst tvåa skulle ge Mats guld, så var förutsättningarna inför den andra och sista etappen.
Det blev ett aningen besvärligt läge. Han måste gasa på för att hålla undan för Carlström och de andra som jagade, men samtidigt inte chansa. Avståndet ner till trean och fyran var betryggande, men allt kan hända.
Mekanikerna visste vad som gällde.

De gjorde en fräckis — utan att säga något till Mats.
— Vi bestämde i går kväll (fredag) att trimma ner bilen. Vi vred ner allting utan att Mats visste något, säger Uldis Sins, som ingår i teamet.
När Mats satte sig i bilen på lördagsmorgonen märkte han dock ingenting — åtminstone inte i början.
Vid målet på första sträckan hade han fem sekunder bättre tid än Svedlund — och Mats gnuggade händerna. Vad han inte visste var att Svedlund gjort bort sig en aning inne på sträckan.
Men snart kände Mats att effekten i bilen var sämre.
— Jodå, det märktes lite grann, säger han.
Mekanikerna ville helst inte riskera något. Oddset att en bil med sämre effekt håller hela vägen är rimligen bättre.
Men var det inte svårt att åka lugnt och bevaka guldläget?
— Nja, inte direkt. Så lugnt var det inte heller, men jag körde ju inte på marginalerna, säger Mats.
Vid det sista serviceuppehållet, när bara två sträckor var kvar att köra, var det en märkbart lugn — faktiskt småleende — Mats Thorszelius som satt på en trave asfaltsdäck och smuttade på en dricksflaska.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!