Mathias Rutegård: "Saken var klar"
KRÖNIKA. Saken var klar. En ny supervändning var ett faktum. Det var så snacket gick på Orionparken när Greg Hancock, som kört fullt kvällen igenom, ställde upp vid startlinjen inför matchens sista heat.
Rospiggsupportrarna andades ut på läktarna, förre ordföranden Lars S Björndahl stod och myste i depån och inget talade emot en hemmaseger. Då hände det som inte skulle hända.
Hancocks något oväntade usla start och nolla i det sista heatet blev kvällens snackis på Orionparken:
"Vad fan pysslade Hancock med?" undrade en äldre man.
"Han måste ha kört med reservhojen", sade en annan, något yngre upplaga Rospiggsupporter.
"Det var ju Gjedde som trängde undan honom, det såg ju alla. Det här känns som en förlust", tillade en tredje.
Det är lustigt hur fort det svänger ibland. Någon förlust handlade det inte om, även om många tyckte att kändes som det. Och det i en match som många trodde inför säsongen skulle bli en livsnödvändig omgång för att slutspelshoppet skulle leva kvar.
Nu var det i stället toppen mot botten, och det märktes tydligt att 48-48 hemma mot Indianerna inte föll publiken i smaken, även om Kumlalaget skrällt både mot Elit Vetlanda och mästarna Dackarna på slutet.
Men det är klart, för det kunde ha blivit mycket roligare om allt klaffat. Kolodziej fick punktering när han och Slabon var på väg mot en femetta i det sjätte heatet. Gjedde vurpade när han och Hancock bjöd på omkörningsshow i det sjunde. Och Kolodziej blev passerad av Miedzinski vid femettläge i det 13:e.
Rospiggfansens dröm om ett långt SM-slutspel kvarstår dock, men det finns en gräns? Eller?
Inte kan väl Hancock, Slabon, "Lill-Janne" och resten göra det omöjliga och gå hela vägen?
Nja, säger jag.
Om Rospiggarna ska ta sig långt i ett slutspel - för dit går de - kan de bara hoppas på ett mirakel.
Å andra sidan har de börjat vänja sig vid såndana. Tills matchen mot Indianerna det vill säga. Då blev oavgjort en förlust i mångas ögon.
Så jobbar vi med nyheter