Krönika: "God´s gift to football"

Jag såg honom tyvärr inte live under hans storhetstid, men jag bevittnade under ett par magiska veckor hösten 1973 alla träningar och matcher som George Best genomförde i Manchester United. Jag hade som troligen den allra förste utländske journalisten (jag frilansade då för UNT) fått tillstånd av managern Tommy Docherty att följa laget under min vistelse i Manchester. Jag fick röra mig helt fritt på Old Trafford och träningsanläggningen the Cliff i Salford utanför stadskärnan. Det enda förbehållet var att jag inte fick vara med på resan till bortamatchen i Burnley. Dit fick jag ta mig med alla övriga Unitedanhängare.
George Best var redan då, innan han hade hunnit fylla 27 år, märkt av sitt hårda liv. Sena vanor och ett festande som naturligtvis var helt opassande för en toppidrottsman hade satt sina spår.
Detta syntes, men faktum är att under dessa två veckor tycktes han sköta sig exemplariskt. Han kom bland de första till träningarna (ståndsmässigt i sin svarta Jaguar) och eftersom jag hade möjlighet att se och höra honom på nära håll tror jag att hans försök att göra come back var seriös.
Tyvärr blev återkomsten tämligen kortvarig och den optimistiske Tommy Docherty fick finna sig att bli ännu en i raden som inte orkade styra George Best in på rätta vägar.
När jag återkom till Manchester ett drygt år senare fanns inte George Best kvar i laget som degraderats säsongen innan och nu började byggas upp på nytt.
George Best spelade korpfotboll i laget från en av de restauranger han ägde, Slick Alice. Så snabbt kan en karriär förstöras. Han hade alltså ännu inte fyllt 30 år!
Mitt intryck av George Best var att han var blyg och tillbakadragen i umgänget med de övriga i laget. Han var inte alls så framåt, plump och påflugen som man kan tro om man läser senare berättelser om honom. "Besty", som lagkompisarna kallade honom, blev
säkert en annan person under spritens inverkan.
Att välja ut några enstaka höjdpunkter från alla de matcher jag sett live, på tv och senare på video är inte lätt, men jag gör ett försök.
1) Hans makalösa uppvisning mot Benfica i Europacupfinalen på Wembley 1968 då Manchester U vann med 4—1. MU blev då det första engelska lag att vinna den prestigefyllda cupen.
2) Hans fenomenala nedtagning/direktpassning i ett och samma moment i matchen mot Burnley 1973. Det låter sig inte beskrivas så lätt, man måste helt enkelt ha sett prestationen för att uppskatta den fullt ut. Den var faktiskt i paritet med Maradonas makalösa rush mot England i VM.
3) Hans sätt att flyta fram med bollen vid fötterna, att ändra riktning i flykten och att samtidigt smeka i väg passningar och skott. Där har faktiskt Maradona sin överman enligt mitt sätt att se fotboll.
När George Best nu inte finns längre kan hans karriär bäst beskrivas med de ord som målvakten Alex Stepney uttalade för mig då han skjutsade mig från en träning:
"Besty was God's gift to football and Manchester United".
Det är många som håller med honom. De efterföljande årens misär får inte ta bort glansen från storhetstiden.