Innebandydamerna vill tillbaka till eliten
INNEBANDY. Sju år. Så länge sedan är det som Upplands innebandydamer hade ett lag i högsta serien. Men efter sju svåra år kommer sju goda - eller? UNT har tagit pulsen på en uppländsk daminnebandy på uppgång.
Foto: Pelle Johansson
- Ja, förr eller senare måste ju satsningar ge frukt, säger Klas Pettersson, informatör på svenska innebandyförbundet.
Året var 1997 och Fyrishovs B-hall var fylld till bristningsgränsen. Växjö var avklarade och likaså Örnsköldsvik. Nu stod endast Högdalen - dåtidens giganter - mellan Uppsala City och SM-finalen. Första matchen hade favoriterna tagit hem. Men i returen utjämnade Uppsala och intresset för daminnebandyn var större än någonsin.
Och även om det sedan blev förlust i match nummer tre, och i stället för final en bronsmedalj till Uppsalatjejerna, var placeringen en höjdpunkt för stans daminnebandy.
För några fler medaljer har det inte blivit, varken förr eller senare.
Noél Alm Johansson, i dag involverad i Storvretas herrlag, var tillsammans med Storvretas Stefan Forsman tränare för bronslaget.
- Vi gick till flera slutspel under 1990-talet, men den där våren var genombrottet för daminnebandyn i Uppsala. Vi drog mycket folk till Fyrishov och den mediala uppmärksamheten var riktigt stor, säger han.
Elva år senare har Uppland inte haft något elitserielag på damsidan på sju hela säsonger. Trots att distriktet är det femte största i Sverige.
- Med tanke på det är det ju anmärkningsvärt att man inte har haft något lag i högsta serien sedan säsongen 2000/2001, säger Klas Pettersson, som - förutom att vara informatör på svenska innebandyförbundet - har följt daminnebandyn i Uppland under många år.
Både Pettersson och Alm Johansson har sina teorier om varför man tappat på damsidan. Konkurrensen med så många olika Upplandsklubbar i högsta serien kan ha varit ett av skälen. Men främst lyfter de fram bristande juniorsatsningar.
- En del klubbar i Sverige lyckas slussa fram talanger både på kill- och tjejsidan. Men i Uppland har det inte funnits någon riktig plantskola på tjejsidan som kan producera talanger, säger Pettersson och jämför med herrarna:
- När Storvreta gick upp i elitserien fanns väldigt starka årgångar, bland annat 75:orna, som drev laget. Därutöver fanns starka åttiotalister som kunde ta vid. På damsidan har man förlorat några årskullar.
Noél Alm Johansson är inne på samma linje när han berättar om de spelare han tränade på 1990-talet. Där fanns ingen ren innebandyskolning utan de flesta av tjejerna var "idrottsskolade" inom andra idrotter.
- Det har inte funnits någon renodlad juniorverksamhet så därför uppstod ett slags vakuum eller glapp när de här tjejerna lade av. Men nu ser det ju desto ljusare ut, säger han och anspelar på den allt mer utbredda juniorverksamheten i distriktet.
- Nu kommer ju en ny generation med spelare som är skolade på ett helt annat sätt. Ett exempel är Årsta IK (se artikel här intill). De har fantastisk teknik.
Och kanske är daminnebandyn i Uppsala och Uppland nu på uppgång. Sten Sture fajtas i toppen av division I och snäppet under är lag som Årsta alltså på väg uppåt.
- Men även om Sten Sture går upp har man den största utmaningen framför sig. Det är svårt att ta sig till elitserien, men ännu svårare att hänga kvar, säger Pettersson och Alm Johansson fyller i:
- Självklart har vi spelare som kan ta oss till elitserien, men det behövs nog lite extra för att hålla oss kvar. Då måste vi knyta till oss mer etablerade spelare med rutin.
Samtidigt tror båda att en hel rad talanger kommer att födas i Uppland. Även om man just nu inte har något lag i daminnebandyns finrum har ju flera spelare visat framfötterna både i seriespel och juniorlandslagssammanhang.
Och Klas Pettersson är säker på sin sak.
- När vi får se nästa Upplandstjej i seniorlandslaget? Det är nog bara en tidsfråga.
Så jobbar vi med nyheter