Hur känns det här?
- Det är jättekul! Både jag själv och Erik är mycket nöjda med bronspengarna. Vi vann tre dubbelmatcher och jag själv fyra singlar innan det tog stopp i semifinalerna. Jag blev utslagen i kvartsfinalen vid fjolårets veteran-VM så det känns kul med medalj nu.
Berätta om arrangemanget!
- Turneringen har spelats på en ort som heter Dundalk hela den gångna veckan med cirka 600 aktiva deltagare från hela Europa. Intresset har varit stort och det har varit mycket folk på läktarna. Det har tävlats i olika klasser från 35 år upp till 65 år.
Hur har stämningen varit?
- Riktigt hög, speciellt då hemmaspelaren och segraren i 40-årsklassen, Michael Watt, spelat sina matcher. Något jag fick känna av då han var spelaren som jag blev utslagen av i semin. Även i dubbeln var det slutsegrarna, ett danskt par, som var för starka.
Hur har orken varit då?
- Det har blivit ungefär en match om dagen, det har känts ungefär lagom för den form jag är i nu.
Hur ni hunnit med något annat än badminton?
- Veckan har mestadels tillbringats i hallen, det är kul att kika på matcher, men vi avslutar nu med några golfdagar kvar här på Irland i stället. Jag befinner mig faktiskt på golfbanan just nu.
Vad betyder medaljerna för dig?
- Det ger blodad tand att fortsätta spela veteranturneringar. Jag och Erik Söderberg har redan bestämt oss för att spela i VM i Vancouver nästa år. Då ska det bli ännu ädlare medaljer!