Här firar Fyrisfjädern
BADMINTON. Pokalen stod redo.Festen var inbokad.Men det krävdes en tresetare i den allra sista matchen för att guldet skulle säkras.
Anastasia Kudinova fick äran att spela hem SM-guldet åt Fyrisfjädern.
Foto: Staffan Claesson
- Jag måste erkänna att jag tänkte tanken, "shit det här kan gå snabbt, det här kan bli 5-0", säger tränaren PG Jönsson.
Men sedan hände det som inte fick hända i den andra herrdubbeln. Tim Foo fick smärtkänningar i sin tidigare skadade axel och Fyrisfjädern började samla på sig förlustmatcher.
- Jag hade förhoppningar i både herrdubbeln och i Andis herrsingel, men det gick inte riktigt som jag ville. Det var ruskit nära i båda matcherna, men det ville sig inte, säger Jönsson.
Inför den avgörande mixeddubbeln stod det 4-3 till Fyrisfjädern. En seger och guldet var hemma. En förlust och det var reducerat.
- Jag hade otroligt ont i axeln, men jag vågade inte säga något till "Nastia" (Anastasia Kudinova) eftersom jag vet att hon blir så orolig då. Hade jag sagt något hade vi aldrig vunnit, säger Foo.
Inte heller tränaren Jönsson fick reda på Foos hemlighet, men spelet talade sitt tydliga språk. Det annars så säkra mixedparet fick inte till spelet, något var fel. Kista segrade första set med 21-17 och pokalen som stod redo på podiet på mittplan såg ut att få åka in i skåpet igen.
- Vi kändes pressen hela tiden, vi visste ju att vi var tvungna att vinna för att ta hem guldet och det ställde nog till det. Vi försökte att fokusera, men vi spelade riktigt dåligt, berättar Foo.
Men då tog Tim Foo ett beslut. Det fick bära eller brista. Smärtan skulle inte få stoppa laget.
- Jag kände smärtan, men bestämde mig för att inte tänka på den utan att bara slappna av. Ta boll för boll och försöka spela ut, säger Foo.
Spelet började stämma, smasharna satt där de skulle och Kudinovas fina nätspel kom till sin rätt. Siffervändaren visade 21-12 vis setets slut och det var kvitterat till 1-1 i set. En setseger till och guldet var hemma.
- Vi hade känt pressen redan innan, men i slutet av tredje blev det bara ännu värre. Då fick vi spela på den sida planen där hela Kistaklacken stod och då var det riktigt svårt att fokusera, berättar Foo.
Siffrorna säger annat. Vid ställningen 20-18 slog Rizal Fadillah bollen i nät och Foo och Kudinova hade spelat hem klubbens fjärde raka SM-guld. Foo firade med att ramla ihop i en liten hög och skrika ut sin smärta.
- Det gör så ont, så ont. Men jag är så lycklig. Det känns så jävla bra att avgöra. Nu ska jag vila hela påsken. Skit i axeln, skrek Foo lyckligt.
Finalen som såg ut att vara hemma redan efter två matcher, blev till en rysare - men till slut fick ändå pokalen stanna i Uppsala och Tim Foo och Anastasia Kudinova blev 2009 års guldhjältar. Något som Foo liggandes på planen med ena handen över axeln dock vägrade att erkänna.
- Jag är ingen hjälte. Hela laget, alla tränarna och alla ledare runt laget är hjältar. Jag försökte bara hjälpa till, frustar han.
PG Jönsson psutar ut en bit bort. Han har tre SM-guld sedan tidigare, men det här är hans första som coach.
- Skönt, laget har skött sig utmärkt, i kväll och under hela säsongen. Jag har inget att klaga på. Nu ska jag ringa min fru och säga att jag inte kommer hem i kväll.
Festen hade bara börjat.
Så jobbar vi med nyheter